Aftonbladet – 29 augusti 1863, sida 2

hårda bannor vid minsta försumlighet eller misstag som kunde läggas falkenerarne till Jast. Ingen falk hade ännu på nära en timme kunnat uppsändas; och han var beredd att förklara, att det icke lönade mödan att försöka vidare, utan vore bättre ett vända om, helst en fågel redan höjt sig ur den tjocka vassen och lyckats undkomma, derföre alt falkarnes remmar varit fel aktigt anbringade och hindrat deras lössläppande i tid. Maria af Clairvaut hade under hela tiden med Carl af Montsoreau varit ipbegripen i ett samtal, som genom sin värma och iflighet var väl egnadt att närmare omkring deras hjerten tillkoyta vänskapens och för rolighetens band, och det föll sig så, att ust näst förrän högern tog till flykten hon yttrade till honom med låg röst: Er broder tycks vara vid dåligt lynne i dag; det ser ut som om någonting skulle ha gått honom emot. tAck, dyraste fröken, svarade den unge idlingen, jag ber på det högsta attniicke måtte bedöma Gaspard efter hvad ni sett lessa sista få dagarne. Jag fruktar atthan ir antingen uppbragt eller ock blifvit mera ljupt sårad af någonting än han vill låta mig veta. Han är till lynnet vänlig, ädel och god, och jag kan försäkra att jag ända rån hans barndom aldrig någonsin sett honom såden som han nu visar sg.t Maria af Clairvaut riktade på honom sina jgon med en vänlig bifallsblick och sade: Jog önskade att vi ville rida fran till honom och försöka att Jugna honom. Hvarföre skall han så der hålla sig på afstånd och, tvärt emot vanligbeten, undvika oss?4 Carl af Montsoreau gjorde sig genast i ordning att efterkomma hennes önskan och yttrade, i det han red bort: