Ingentiog utomordentligt föreföll, som kunde gifva jagtens tilldragelser någon särskild betydelse. Likt en af dessa olycksmenniskor, som vi stundom se här i verlden träffas af ödets slag, det eva efter det andra, mäste vildsvinet, sargadt af hundarna, förvirradt af bullret och ansatt af jägarne, snart sätta lifvet till; och Gaspard, som på grund af sin rang var berättigad att gifva det banesäret, 1iullgjorde alla en jägares åligganden vid ett sädant tillfälle, sträckte ut djuret och uppmätte dess längd, med den förklaring att ban aldrig gjort ett vackrare byte. Jag undrar hvar Carl kan varaX, var hang första yttrande sedan jagtifvern väl var öfver. Han måste hafva förlorat spåret vid vändningen utanför qvarnen. Sägande detta, såg han sig noga omkring nedåt dalsträckningen genom en af de öppningar, från hvilken man kunde skåda säväl den skog, der vildsvinet först blifvit uppjagadt, som äfven slottet Montsoreau, hvärs gråa torn reste sig från en böjd der bakom. En ensam ryttare syntes nere i daler på omkring en half mils alstånd; men den unge markisen märkte honom ej genast, ty hans blick var fästad på slottet, der utur en skottglugg från det största tornet en hastig blixt framljungade, åtföljd af ett hvitt rökmoln, hvaraf tornets spets bortskymdes. Ett cgonblick derefter hördes den dofva knallen af ett kanonskott, hvarefter blix. följde på blixt utur torngluggarne åt den sidan som vette åt vägen, under det att röken blef allt tätare och snart insvepte hela slot tet i sin slöja; och kanonernas fortsatta dun drande gaf tillkänna för hela nejden, at man icke längre kunde räkna på den lugna fred, som der varit rådande under de två sista åren. Hvad är på färde?4 ropade markisen, vändande sig till abben. SHvad skall allt detta betyda? Hvad annat4, svarade abben, än att någon har gjort ett oförmodadt anfall på slot