Aftonbladet – 21 augusti 1863, sida 2

et, och vi tro att de föreslagna åtgärderna, wfvudsakligen grundande sig på nuvarande cklesiastikministerns — framställningar och syftande lärarebildningens höjande, förbätring i lärarnes vilkor och en ökad uppsigt senom ins: ektörer, gå i den rätta riktninsen. Men vi tro, att hvad som här blifvit illstyrkt verkligen är det yttersta minimum varvid man kunnat stanna, då det gäller utoredandet af folkupplysningen, hvilken, såiom det väl säges i den kongl. propositioen, bildar den fastaste grundval för ett ands lycka och, på samma gång den alstrar och stärker kärlek till frihet och fosterland, säkrast både förhindrar frihetens missbrukande och åt landet bevarar dess sjeltstänlighet. Utskottet, som tillstyrkt inrättande if en särskild byrå inom ecklesiastikdeparementet för folkskolärendena, har deremot afstyrkt Jonas Anderssons motion om anlag till en öfsverinspektör för folkskolorna. bestrida icke, att den nämnda byrån kan afva sin nytta med sig för folkskoleväsendet, men vi tro, alt, särdeles i betraktande ieraf att en särskild byrå för skolärenden reJan finnes, den nya institutionen visserligen cke varit, jemförelsevis, så mycket af benofvet påkallad som den föreslagna öfvernspektörsbefattningen, och vi hoppas att ständerna vid pröfning af betänkandet må fästa mera afseende vid Jonas Anderssons motion än den lyckats tillvinsa sig inom utskottet. Bland tillstyrkta anslag, hvilka, i den orm de blitvit föreslagna, synas oss mindre välbetänkta, är det belopp af 6060 rdr, som utskottet velat uppföra på Svenska akademiens stat och deraf, på akademiens förslag, 4000 rdr skulle användas till pensioner åt vittra författare af utmärkt förtjenst och som af dylikt understöd kunna vara i behof. Naturligtvis kurna vi icke annat än med nöje se hvarje understöd, som egnas vitterheten och dess idkare, och ingenting kan ur denna synpunkt vara mer önskvärdt, än att vittra författare af verkligt utmärkt förtjenst sättas i tillfälle att egna sina krafter odelade åt litterär verksamhet, utan att behöfva nedtryckas af embetsgöromål eller andra för deras egentliga kallelse främmande, af brödomsorger föraoledda, sysselsättningar. Men vi tro attett sådant understöd, en sådan pension, som får i icke så ringa grad karakteren af en nationalbelöning, bör beviljas först då, när någon förmåga, som anses deraf förtjent, verkligen förefinnes. Om det gällde att befria en Tegnr från bråket med ett biskopsembete, för ett sätta honom i tillfälle att skänka nationallitteraturen arbeten, om hvilkas värde man kunde vara förvissad på förhand, på grund af hvad en sådan man redan åstadkommit, då vore statens mellankomst på sin plats. Så har man förfarit i Danmark, der man genom statspensioner fortfarande fästat vid vitterheten skalder, sådana som en Paludan Miller, en Christian Winther. Men att instifta vittra pensionsrum i allmänhet, utan afseende på om för tiden finnes någon som är värdig en sådan utmärkelse, synes wvss lätteligen leda derhän, att förmånen tillfaller med relationer försedda medelmåttor och tilläfventyrs blir en belöning för flitiga hofpoeter. Att me del anvisas att med stipendier och tillfälliga understöd uppmuntra yngre personer med anlag, anse vi vara i sin ordning, men iro deremot att lifstidepensioner åt viutvrhetsdkare endast böra beviljas vid hvarje särskildt fall, då anledning dertill kan förekomma och der nationeus allmänna mening utverkar nationalrepresentationens beslut. På crund af en mycket egendomlig mo tivering har utskottet afstyrkt motionen om ett anslag till utförande i marmor af Molins srupp Bältespännarnet. Utskottet anser saken alldeles icke brådskande; man kan låta omdömet om bältespännarnes konstvärde stadga sig ännu någon tid och ändå få gruppen färdig tills den kan i det nya nationalmuseum mottagas. Utskottet synes härvid ha glömt blott en sak, och det är att om än Molin måhända gjort sitt namn odödligt, eå har han dock dermed icke vunnit odödlighet för sin person, Ju längre omdömet om konstverket lemnas att Xstadga sig, desto större möjlighet att konstnären kanske icke finnes till för att utföra det då ett statsutskott tilläfventyrs finner omdömet stadgadt nog. Eljest synes man ha kunnat något trygga sig vid hela den bildade verldens dom, afkunnad vid Londonexpositionen, och icke tvekat att utgifva en ganska måttlig summa för att med ett verldsberömdt konstverk pryda ett museum, till hvars utslyrsel af handtverkare man utan tvekan voterar den ena halfva millionen efter den andra. Förstärkta bevillningsutskottet har i dag på f. m. afslutat voteringarne om tulltaxan. och vi ha nöjet omförmäla, att till