Aftonbladet – 21 augusti 1863, sida 2

eg ETERN AN EMDERA GA UTASR SPL NERERIT SER gen och statens förmån af denna centralisation är otvifvelaktigt större än stadens; hvartill kommer att denna sednare får, i utskylder till staten, ganska dyrt betala sina nämnde företrädesrättigheter, Hvad beträffar frågan om offentliga föreläsningars anställande, eå kan en sådan åtgärd desto mindre benämnas en centralisering, som dylika föreläsningar redan nu i vida större omfång, än hvarom här är fråga, hållas i 2:ne andra städer, nemligen Upsala och Lund. Frågan är i gjelfva verket endast, huruvida rikets hufvudstad bör erhålla en ringa del af af förmåner, hvaraf dessa städer länge varit i åtnjutande. När frågan om universitetets flyttning förevar i stånden yttrade en stor del af de ledamöter, som motsatte sig detta förslag, att de, det oaktadt, ingalunda bestredo nyttan och behofvet af en Vetenskaplig undervisningsanstalt i hufvudstaden och särskildt ansågo det böra blifva till mycket gagn, om offentliga föreläsningar här anställdes. Det mäste då i sanning förvåna, att ett utskott, som vid denna riksdag haft så godt om penningar, när det gällt andra mindre nödiga utgifter, icke haft råd att anslå 30,000 rdr såsom bidrag allenast till en så länge af behofvet påkallad och vid flera riksdagar motionerad, vetenskaplig institution i landets ufvudstad, en institution, hvilken, under förutsättning att staten lemnade detta bi drag, enskilde män förbundit sig att med större uppoffringar upprätta. Ja, då utgiftsafdelningen nedsatt nämnde belopp till en tredjedel, fann utskottets majoritet äfven detta vara för högt och afslog allt. Men fastän utskottet icke hade 10,000 rdr att använda till den intellektuella odlingens befrämjande i hufvudstaden, hade det likväl 6000 rdr att anslå till ett planchverk öfver. svenska sigiller, hvilket naturligtvis är af vida större vigt och uppbyggelse; 9000 rdr till utgifvande af gamla arkivhandlingar, hvilka ingen menniska, utom en eller par historieforskare, läsa, samt 3000 rår till fortsatt renskrifning af gamla koncepter inom k. kansliet, hvilken på det hela är ötverflödig, ehuru utskottet, af gamma vana, beviljar anslag dertill. Det lärer egentligen varit vissa ledamöter af presteständet som, understödda af en del i dyhka ämnen föga bevandrade ledamöter af bondeståndet, genomdrifvit afslaget. Af företnämnda upplysningens stånd par preterence vänta vi icke heller en annan utgäng, när frågan i ständet förekommer. I fall, sådana som detta, då fråga icke är om annat än befrämjande af upplysning och humanitet, icke om löner åt de akademiska lärarne eller om nya byggnader i universitetsstäderna, plägar man i presteståndet icke ens öppna någon diskussion. Dylika ämnen förmå icke tillvinna sig någon uppmärksamhet inom de höglärdes? kammare. Men i de öfriga stånden skall denna fråga svårligen kunna behandlas med likgiltighet; och om äfven en och annan af dem, som förut under universitetsfrågans behandling uttalat: sin benägenhet för anordnandet af offentliga föreläsningar, skulle nu, då denna fråga blif-: vit å bane bragt, förklara sig föredraga universitetets hitflyttning, hoppas vi dock att de flesta skola med nöje begagna tillfället att, i någon mån, tillfredsställa det behof af vetande, som här förefinnes, på ett sätt som icke minst komme den trån alla landsorter hit strömmande ungdomen till godo. Till prestbristens afhjelpande har utskottet tillstyrkt en förhöjning i anslaget till stipendier för teologie studiosi. Mot detta förslag har hr Björck i sin reservation framställt så grundade betänkligheter, att man måtte önska att det ifrågasatta nya anslaget icke af ständerna beviljas. Onekligen innefattar det ett väl långt drifvet anspråk, att gedan staten redan gjort undervisningen så godt som alldeles kostnadsfri, den äfven skall betungas med lärjungarnes underbåll, helst då det gäller utbildningen för bestridande af befattningar, för hvilkas bekostande nationen redan drager en i så hög grad trycekande börda. I afseende å elementarläroverken har utskottet, såsom vi redan nämnt, visat mycket stor frikostighet, både hvad vidkommer lä: rarnes löner och anslag till skolbyggnader m. m. Att likväl icke alla anspråk kunnat tillfredsställas är naturligt, då en gräns fin: nes för tillgångarne och för öfrigt mänga anspråk framträda, hvilkas befogenhet väl tål att ifrågasättas. För den qvinliga undervisningens befrämjande har utskottet tillstyrkt ett anslag at 5000 rår för inrättande och underhåll af en. med seminarium för bildande af lärarinnor förenad normalskola för flickor. Vi tro att. denna åtgärd är för det närvarande ganska lämplig och att äfven för det närvarande utskottet må ha rätt deri, att statens omsorg i afseende å den qvinliga undervisningen bör afse underhållet och utvecklingen af sådana läroanstalter, som för bildande af lärarinnor äro erforderliga. Deremotkunna vi icke låta oanmärkt passera utskottets sats, att i afseende å den qvinliga uppfostran ett annat förhållande eger rum än med afseende å den som tillhandahålles man nen. Denna afser, heter det, att göra honom skicklig att verka i statens tjenst och för dess ändamål. Det torde icke böra förbises, att numera det stora flertalet af den man liga ungdomen, som åtnjuter undervisning vid elementarläroverken, icke utbildas för statens tjenst utan för de borgerliga yrkena och för hvad utskottet betecknat med orden sta tens ändamål.4 Vi se icke något principielt skäl hvarföre icke qvinnan skulle ha samma anspråk att erhålla utbildning för det bor gerliga lifvet i allmänhet eller hvarföre den qvinliga bildningen skulle vara främmande cellar lilojltig för wWetafong ändamål 6