Aftonbladet – 20 augusti 1863, sida 2

fem eller sex mil i längd, och hela dess sträckning var synlig från den höga vägen, med undantag af några få ställen, hvarest en klippa, eller bondgård, eller qvarn vid stranden ef floden hindrade den fria utsigten. På något mer än en half mils afstånd var en bro slagen öfver floden, och half vägs deremellan och det ställe, hvarest den. unge ädlingen hade stannat, syntes en at dessa stora, tunga, klumpiga vagnar, som då för tiden voro i bruk, dragen af sex hästar och körd med. stark fart, alldeles eom vore den stadd på flykten. Kusken piskade sina hästar med rasande häftighet och vände sig deremellan tillbaka mot bron, hvarest man lätt såg förklarad den ifver, hvarmed han sökte aflägsna sig derifrån. Till hälf. ten på bron och till hälften på den väg som vagnen följde, syntes en liten hop ryttare, på sin höjd sju eller åtta till antalet, och som modigt höllo stånd mot en vida större trupp, likasom för att lemna vagnen tid att undkomma, och från detta ställe rullade i vida hvirflar upp mot höjden den hvita röken efter de skott, som ådragit sig vår bjeltes uppmärksamhet. På ett afstånd af omkring en och en half mil längre bort var ytterligare att se en ännu större kavalleritrupp, som med brådstörtad fart ryckte framåt, och det syntes tydligt af den skyndsamhet, med hvilken dessa sednare närmade sig, att vagnen, det ögonskenliga föremålet för förföljelsen, icke skulle länge kunna undgå att upphinnas. Det är en egen iakttagelse hos alla unga och ädelsinnade personer, att de gerna uli hvarje strid taga den svagares parti, äfven utan att undersöka om den sak, som de sålunda omfatta, också har rättvisan på sin sida. Carl af Montsoreau besinnade sig ej lshge, utan red genast ned mot vegnen,