Aftonbladet – 20 augusti 1863, sida 2

skulle ha varit en ganska lärorik syn för dej, tyska farstarne. Jag för min del skullej, mycket ha önskat vara närvarande, isynner lj bet när det en tid bortåt hette alt förhand I. lingarne skulle vara offentliga och munt-jj liga? och att plats skulle lemnas åt refe ij, renter. Någonting mera hjertligt komisktl; kunde jag ej ha tänkt mig än en sådan parlamentarisk furstekongress med reterenter. Mao tänke sig Coburg. Gotha-fursten begära ordet (skratt från åhörareläktaren, kejsaren af Österr:ke ringer med klockan, hvarefter fursiinnan Carolina Reuss-Schleiz på sin omyndige son Henrik XXII:s vägnar föreslår ett amendemeni). Det länge omt2lade ministerombytet i krigsministeren har då verkligen nu försiggått, i det att general Thestrup blifvit förflyttad till generalbefälhafvare vid Flensborg; hvar-I emot öfverste Lundby, en gång förut krigsminister i samma kabinett, öfvertagit poriföljen. De stora förhoppningar man en gång satte till Tbesirup, ha för länge sedan saligen alsomnat; man kan säga om honom, säsom det så ofta står i dödsannonserna: Haen mötes der borta af sina förutgångna kära; men icke, att than skulle djupt sak-. nas af hvar och en som kände hans värde.x 7 I går enkom prins Amadeus — Asmodeus kalla köpenhamnarna bonom — och alla hufvudstadens uniformer äro i rörelse. Ni har naturligtvis hört den utomordentliga glädje, alla sanna forntidsvänner och entusiaster för fornlemningar haft öfver att man i Wiborgs domkyrkas kapell efter långt och mödosamt sökande och gräfvande funnit några alldeles pålitliga lemningar af den — för öfrigt in puneto sexto något lättsinnige — för långliga tider sedan aflidne ko nung Erik Glippivg, den första danska konung, som måste utfärda en skriftlig för säkran med löfte att i framtiden bättre rätta sig efter landets lag och rätt. Sedan marsk Stig Andersen Heide Cecilianatten år 1286 i Finderups lada dödat konung Erik Glipping för det denne kränkt bangs hustru, blef konungen begrafven i Wiborgs domkyrka, der det ända till år 1680, således i tre och ett halft århundrade, sjöngs messor vid hans graf. År 1708 öppnades kistan; då låg han der ännu, ochihans hutvudsköl funnos hål efter stridshammarne; men 8edermera brann kyrkan år 1726, hans graf blef förstörd och hans kista nedmwerades bakom altaret. För att pu se efter om han verkligen fanns der, har H. M. konungen undersökt och låtit undersöka; ty värr har man blott funnit några skosulor, ett sticke svärd och en tom kista, men man måste dock glädja sig åt att ha kommititid,innan äfven detia var borta. När kyrkan är rteparerad skall det gräfvas ned igen! Det håller för öfrigt på att bli en modesak detta kämpauppgräivande; Ochlenschlägers ord: nu hviie deres Bene, bag Höiens Bautasten, hälla ej längre streck; ty de Hgga tvärtom mycket oroligt! Hvar och en som har en bög på sin mark, blir foraforskare och kommer s:raxt med spaden, det förstäs — på sina ställen är det biott en atrapp utan någontiog i, men på de flesta ställen finner man dock några förmalnande ben, ett par urnor eller dylikt. Man bade vän iat sig att äfven fiona Sven Grathe, men han måste vera en sednare tid förbehållen. I lördags firade Köpenbamns mest karakteristiska, berömda och alldeles oumbärlig förlustelseanstalt Tivoli sin tjugoförsta födelsedag och mottog den dagen, men isynnerhet dagen förut, en alldeles oerhörd stor mängd gratulanter. . Pill minne af dagen har en företagsam man slagit en medalj, som på ena sidan bär Tivuhbs bild, på den andra dansernas kapellmästare Lumby. Ju flera tillfällen till förströelse erbjudas, desio flera nöjesökare visa sig der. Man trodde en gång, ett när jernbanan öjpoades till Klampenborg i Dyrehaven, skulle en mycket egendomlig köpenhamnsk trafik afiaga. nemligen ge s. k. brunnsvagnarne? eler kaffeqvarnarne? eller kaparekuskarne, de vagnar med hvilka man fordom fortskaffades till Dyrehaven på Strandvägen, hvars första del af köpenhamnarne äfven kallas första Mose bok?, derföre att så många judar der ha sina landiställen. Men i stället för att aftaga, har denna trafik tvärtom snarare tilltagit; den har åtminstone icke lidit något afbräck. På de ställen, der passagerarne ackordera med kaparekuskarne om priset för färden, törefalla de kostligaste scener, ty är det till exempel fult vä der, är man i dessa kuskars väld och måste betala vackra fyrkar för hemfärden. Nyligen härde det likväl, att en mycket stor menniskobop var samlad vid Charlottenlund, kuskarne höllo höga priser, köpenbamnarne betärkte sig och trängdes. Då hoppade en usg man upp på en af vagnarne och ropade till allmänheten: Skola vi låta knajonera oss af kaparekuskar? Låtom oss aliesammans gå hem, och genast begat sig hela den stora hopen, sjungande och skrattande, på väg till Köpenhamn, och de 30 —49 kuskarne stodo der slokörade med sina vagnar, som ha plats för tolf personer. Vv. entstestänisAnRstodese UTRIKES