Aftonbladet – 20 augusti 1863, sida 2

VII, emedan man sätter i förbindelse härmed förhandlingar om ett försvarsförbund mellan de nordiska rikena. Det berättades utt konung Carl på Skodsborg haft ett långt samtal med utrikesministern Hal, hvilken sfter detsamma lyste, som en stjernaX; det erättades, att prins Oscar, hvilken under sitt besök talade med många framstående lanska män och visade stort intresse förl och stor kännedom om den danska frågan, ycktes dela intresset för et gemensamtij uppträdande, ja ett rykte gick till och med! tt det nu var säkert och visst, att då tyska förbundstrupper ryckte in i Holstein, var det krig och då skulle en svensk norsk afdeli ning af flottan biokera de tyska hamnarna. Det är en trossak, i hvilken vi ej låta rubba vår öfvertygelse, att vi skola ernå ett dylikt gemensamt uppträdande och att detta skall förmå aflägsna ett verkl:gt krig, till och met om det stode alldeles utanför Danmarks dörr. Att underhandlingar pågå härom kan icke heller vara tvifvel underkastadt, men hvad för grundval som är lagd och när afslutandet kan väntas, se det är en annan sak. Den 28 dennes tilländagår betänketiden för Danmarks eftergifter; ha vi till den dagen inga eftergifter gjort, så skulle ju egentligen exekutionstrupporna rycka in; men förbundet brukar ju icke förhasta sig. Men vänta till den 1 September, säga sväl underrättadet, så skolen I få höra nyheter från Sverge-Norge! Ar exekutionen krig, eller vidkommer den icke Danmarks rike — konungariket och Slesvig? Detta är nu siridsfrågan, och den olycksdigra örfilen på redaktören Buchheisters öra har gjort behandlingen af denna fråga mellan Feedrelandet och Dagbladet mycket häftigare än vanligt; ty sedan denna händelse framkallat krig mellan dessa båda tidningar, har exekutionens betydelse varit den största politiska stridsfråga mellan dem och delat läsaroe i två läger. Ministerens uppfattning är otvifvelaktigt den, som Dag bladet förfäktar, att exekutionen skall på tvinga monarkien en statsordning, hvartill förbundet är alldeles oberättigadt, och derföre måste man protestera vid det första steg förbundet gör. Ka exekution skall medföra en lång och utmatiande sitnation, ett krig skall hastigt sätta Europa i rörelse, skall hastigt bli efejördt, icke räcka längre än vi ha förmåga ver traiter att bära det, hvaremot exekutionen resulintöst skall utmärgla 088. Fredretaodet vill icke lossa ett skott i Holstein; exekxutionen, säger tidninoen, har skenet af lagiighety så länge det faktiskt blott gäller Holstein skola stormakteroa, skola Sverge och Norge icke röra på sig för densamma; uppfatta vi den såsom krig, skall det bli ett krig for Holstein, ett krig, som vi sist of alla borde föra. Nej, vi böra hälla hären vid Danvevirke och genast låta föreningen gå i fullbordan under ett nära författningeband mellan Slesvig och konungariket; har detta skett, då skall exekutionen i Holstein upphöra afsig ejelf. När denna fråga förra gången förevar, då tror jag att Fedrelaudets åsigt räknade de flesta rösterna; jag tror icke detsamma nu. Jag tror att deita resoonemang är det allmännaste: En exekution i Holstein kan nödga 083 att i oändlighet hålla en stor häri Slesvig för att besälta Danvevirkepositionen; detta är mera än Danmark ken bära i flera år; derföre skola vi blokera de tyska bamnarna, det är utvägen utt jaga bort exekutionstrupperna, och vär ställniog i Europa skall icke förringas derigenom. Hvad regeringen ämnar göra i Slesvig och huru hon ämnar begagna provincialständernas beteende är föremål för de ota ligaste gissniugar, fruktan och önskningar. Det påstås att två af stägderförsamlingens danska ledare, Lauritz Skau och Hans Kriger, blifvit tilikallade på det att regeringen må kunna göra sig räit förtrogen med de iojala slesvigarnes önskningar och uppfattning. Det är nödvändigt att snart handla; ty redan i November månad upphöra de slesvigska af den slesvigska ständerförsamlingen valda riksrådsmedlemmarnas fullmakter att gälla; huru skall då föreniogslänken riksrådet mellan konungariket och Slesvig upprätthållas, när ständerförsamlingen icke är fulltalig och icke kan välja? Man berättar att riksrådet skall sammanträda redan i September för att antaga en ny vallag, hvarigenom — ständerförsamlingens — valrätt skulle bortfalla; wan har äfven trott attregeriogen ämnar låta de 22 lojala ständer: medlemmarna välja, ehuru detta obestridli gen vore förfaltningsvidrigt; men någonting bestämdt är svårligen ännu beslutadt. Dei ser ut som om situationen vore egnad för ett stort steg i Slesvig, men man tror icke att detta är regeringens afsigt. Dock har regeringen i det reskript, hvarmed hon afslöt. ständerförsamlingen, efter det pluralite ten af suppleanterna uteblitvit, uttryckligen förbehållit sig utomordentliga åtgärder, enär ständermaskineriet genom , representanteraas uteblifvande stannat. — H. M. konungen beslöt då att icke -efterkomma den österrikiske kejsarens inbjudning till furstekongressen i Frankfurt. Hvad skall jag der att göra, sade han, jag skall ju bli en-enstaka minoritet?. Det har talats mycket pro et contra om konungens resa dit vore önskvärd eller ej. Minnet af konung Fredrik VI:s besök på kongressen i Wien talade emot det; vous avez gagnå tous les RE rn em nd man Hd banan AnARA