Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 2

torra löfven, som voro strödda på hans väg, likasom om han hade tappat något af värde, hvilket han sökte återfinna. Skogen, som vi omtalat, var vidsträckt och betäckte flera mils) ojemn mark, full med klippor och hålor samt afbruten af mer än en vattensamling. Den bestod af flera slags träd, allt efter jordmånens olika beskaffenhet; men vid det stätle, om hvilket vi tala, var skogen låg uch gles, småningom tilltagande i täthet, allt som den höjde sig långs uppåt sluttningen al en angränsande ås, der den bildades till ett tjockt snär, utur hvilket uppväxte höga tallar, vaggande sorgligt sina gröna grenar i den isiga luften. På en aflägsen höjd, resande sig betydligt öfver sjelfva träden, syntes tinnar, torn och spiror af ett slott, der någon bland landets herrar hade sitt säte, och vid slutet af en låog uthuggning i skogen, der den man, som vi hafva beskrifvit, försigtigt framsmög, syntes en liten koja med cn eller två besynnerliga utbyggnader, som vanligen icke brukade finnas anbragta vid ortens landtmannaboningar. Denne tidige skogsvandrares anletsdrag uttryckte fromsinthet, likasom he!a hans hållning syntes frimodig; och fastän han spejade så noga utefter den väg, der han framgick, hade han icke destomindre ett naturligt drag af sorglös munterhet, uppenbarande sig emellanåt genom ett smålöje på hans läpar, såsom om antingen något föregick i hans egna tankar eller han fä-tade sig vid något föremål ibland de vissnade löfven. Han var klädd i ena öppen rock af mörkt gråbrunt tyg, med en tjäderprydd hatt på hufvudet, svärd vid sidan och ett ofantligt jagthorn hängande under hans venstra arm; och fastän han för ögonblicket hade med sig hvarken häst eller hund, gaf hans hela drägt och utrustning honom likväl tydligen tillkänna såsom jagtbetjent hos någon af de. förnäma herrarne 1 grannskapet. ) De mil, som här omtalas, äro engelska, af hvilka sex motsvara en svensk.