Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 2

Nåväl, hvad har nu inträffat i Danmark? Jo, helt nyss har der blifvit utfärdad en ny ullförordning, genom hvilken de flesta här mtvistade artiklar blifvit förklarade hel och vållet tullfria. Detta är förhållandet med päck, kött, fläsk, kreatur (hästar, nötkreaur, får och svin), fett och ister, spanmål, illa slag, bäde malen och omalen, hudar eh skinn samt smör. Man har således nu Danmark, kanske efter Sverges föredöme, ust nyss beslutat de samma åtgärder som nan nu vill att vi här skola återkalla! Det pehöfver icke påpekas huru ett sådant föraringssätt skulle taga sig ut inför våra skandinaviska bröder, som under sina sträfranden för ett friare handelssystem ofta åbeopat Sverges exempel och de goda frukter vårt land hemtat af de åtgärder, genom vilka Sverge i detta hänseende följt tidens utveckling. Antagligen skulle de från en del jordbru sares sida försporda ropen på skydd för de svenska landtbruksprodukterna snart nog ystna blott man gjorde sig möda att taga reda på huru det i sjelfva verket förhåller sig med den mycket omordade importen till Sverge af landtbruksprodukter. Man jorde påminna sig huru frib. Gripenstedt korrigerade de vilseledande uppgifter som blifvit lemnade af presidenten Akerman rörande spanmålsimporten, visande finansministern att Sverge haft ett årligt öfverskott af import under de sista tio åren af omkring en million tunnor spanmål. Protektionisterna, som icke kunna bestrida detta förhållande, hänvisa dock till ladugårdsprodukterna, förmenande att den stora importen af sådana bevisar det svenska jordbrukets behof af skydd. Nu förhåller det sig dock i sjelfva verket så, att importen af kreatur och viktualier befinner sig, relativt till folkmängden, på sednare årtionden i ett betydligt aftagande. Af den nyss utkomna sista delen af Agardhs och Ljungbergs statistik inhemtar man, att medan under perioden 1827—29 i medeltal infördes ett kreatur för hvar 426 invånare, inkommer nu, efter ett medeltal af förhållandet under åren 1857—59 endast ett kreatur på 1552 inbyggare, varande således importen nu föga mer än en fjerdedel af hvad den var under den förra perioden. Af viktualier infördes under den förstnämnda perioden för enhvar at Sverges invånare 1,76 skålpund, men under den sednare blott 1,19 skålpund för hvarje svensk, hafvande alltså denna import minskats under mellanticen med en tredjedel. Detta faktum — anmärk-r med skäl författaren af nyssnämnde arbete — torde desto hellre kunna anses vittna om den inhemska boskapsskötselns framskridande under berörde period, som ökadt välstånd derunder otvifvelaktigt stegrat nationens förbrukning af viktualievaror.4 — Del kunde tilläggas att förhållandet är så myc ket mer bevisande i nyss antydda hänseende, som under sednare åren blifvit mec utländska kapitaler utförda er mängd arbe ten och företag — exempelvis jernvägs byggnaderna — hvilka föranledt en betyd lig konsumtion aflifstörnödenheter, utan nå gon deremot svarande produktion af sådana Förhållandena rättfärdiga således på in tet sätt ett frångående nu af ett system, som vi fullföljt i bredd med hela den öfriga ci viliserade verlden och som dag för dag vinner annorstädes en allt vidsträcktare til lämpning och sednast gjort det just i de af protektionisterna ofta åberopade grann landet Danmark. :