Aftonbladet – 17 augusti 1863, sida 3

mans med deras odrägliga qvinliga stolthet. Gifta sig med en annan, då jag bad henne blifva min hustru! Och med hvem? Skulle det kunna vara Cortegana, som nyss kommit hem, den franska apan, den lilla narren. Nej, det är säkert någon trogen herde, oskyldig som hans egna får. Den enfaldiga Pando, som ej sade mig det! Jag ångrar ändå att jag inte kastade honom ut genom fönstret. Och denna tjusande varelse skall nu begrafvas här i denna småstad! Hon är obegriplig! hon visste allt af instinkt, liksom näktergalen känner tonerna. Hon föryngrade mig, vid hennes sida lefde jag åter, kunde jag vara glad! Hon förstod, som morgonvrodnaden, att gjuta en rosenfärg öfver allting! Men, hvem kan denne brudgum vara, hvilken justi rätta ögonblicket, liksom genom trolleri stiger upp ursitt intet. Kunde hon redan förut hafva utsett honom?... Nej — den qvinnan är icke falsk, nej — men hon var så vidskeplig; hon skulle ouppbörligt velat göra mig till papist... Nåväl — till sluts var detta det bästa. Nu är jag fri — det är dock bättre ån att gifta sig och taga patent på att blifva en stadgad man. Sir George kastade sig på en stol och tände en cigarr, men i nästa ögonblick utropade han häftigt: Men — goddam! Hvad skall jag nu före? Hvart skall jag taga vägen? Utan henne är Sevilla odrägligt; jag reser till Kaukasus — jag har ej ännu varit der. Seså, vandrande jude, tag din staf! Orovexling och rörelse föryngra kroppen och förströr själen. Det vi sett tröttar oss; nåväl uppsökom något som vi icke sett. Ahl4 tillade han, det var blott ett som var nytt för mig — det var hennes karakter. Flyktiga ljus, gom upplyste mörkret för att se