Aftonbladet – 17 augusti 1863, sida 2

HDEUVURILULIVL (CR HM hUg: Bref från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 10 Aug. Då jag sist sekret härifrån, togs det allmänligen för afgjordt att de intervenerande stormakterna skulle inom ett par dagar vara ense om att afsända identiska noter till Pe tersburg med anledning af Rysslands svar på de sex punkterna. Dels höll man sig nemligen förvissad om, att vestmakterna skulle känna sig förolämpade af Rysslands trotsiga hållning, dels försäkrades det nästan från alla håll, den officiösa franska pressen ej undantagen, att samstämmigheten de trenne makterna emellan var afgjord. Återigen en missräkning! Vestmakterna tyckas aildeles icke känna sig så förnärmade, som man haft skäl att vänta, och England, som alltid visar si så ömtåligt i beröring med makter, på hvilka det kan imponera med hotelser, ser sig pu endast om efter en reträtt om icke med heder så åtminstone dock utan förlust. När det visar sig att Ryssland ej tänker ge vika för tomma ho telser, vill England ej längre hålla samma steg med sina allierade, och den tfullkomliga samstämmigheten4 i operationerna är dermed slut. Det är dock icke så längesedan Palmerston förklarade att den af parterna, som ej antoge förslaget om vapenhvila, ådroge sig ett drygt ansvar. Nåväl! Ryssland tillbakavisar nu detta förslag; men Eogland gör ej en min af att ställa det till ansvar. Och dock är Rysslands argumentation emot vapenhvilan så cotillfredsställande som den kan vara, enär den inskränker sig till ett föraktligt vi underhandla ej med rebeller! Dagens nummer af Journal des Debats anmärker också med anledning deraf, att när grekerna, som ej alls hade sådana fördrag att stödja sig på som polackaroe, 1826 sökte göra sig fria från Turkiet, var det Ryssland som tog initiativet till en konferens med Englacd cch Frankrike. Den första proposition eom på denna konferens framställdes blef en vapenhvila, hvilken man förklarade vara en berättigad mesur ej endast för den händelse att en stats säkerhet och väsendtliga intressen lida genom inre rubbningar i en grannstat, utan äfven i de fall, då humanitetens lagar kränkas genom vå dsamheter af en grym och barbarisk styrelse! Detta har Ryssland skriftvit under på, när det gällde grekernas upp resning mot Porten, men nu, när det gäller dess eget skinn, vill det praktisera en all deles motsatt princip. Palmerston kunde alltså, på grund at denra utaf England, Frankrike och Ryssland sjelf sanktionerade sats, med full räit hota med ansvar den af parterna, som ej antoge vapenhvilan; men när han begagnade denna rätt, borde han ej undandraga sig skyldigheten att utfordra ansvaret. Säga hvad man säga vill om Frankrikes politik i polska frågan; men franska styrelsen har hvarken inför kamrarne eller inför de fremmande kabinetterna utkastat stora ord för att ingiiva de betryckta polackarne förhoppnicgar, till hvilkas realigerande bon ej varit säker att kunna bidraga. Jag nämnde i sista brefvet att från Pe tersburg ingått ett rykte, att Gortsehakoftf, då han förnummit den ovilja hvarmed Rysslands svar öfverallt emottagits, låtit franska ambassadören förstå, det Ryssland ej vore obenäget att på ett mera tillmötesgående sätt modificera nämnde svar. Detta rykte synes ha varit föranledt af och föregått en ny depesch från Gortschakoff, hvilken också i dessa dagar bitkommit; men ej är af beskaffenhet a:t mildra den opinion som svaret af den 14 Juli framkallat. Hvad egentliga meningen är med denna depesch, hvilken eom en hors-doeuvre serverats utan något nytt föranledarde från Frankrikes sida, derom är man ej fullt ense. Tonen är inställsam och uttrycken beräknade på att förebygga en misstydning ef det förutgifoa svaret, hvars innehåll för öfrigt lemnas alldeles oförändradt. Härmed fär man väl anse som definitivt afslutad en första afdeloing af negoc ationerna polska frågan, hvarmed man halft för afvigt att omedelbarligen göra ett slut på de olodiga striderna i Polen. Ryssland har med stolthet tillbakavisat föreslaget om enl vapenhv:la, och det har visat sig att samstämmigheten och sammanhållningen de tre nakterna emellan endast beträffat de första itgärderna, men att man intet aftal träffat om hvad som borde följa på ett sådant svar som det Ryssland gifvit. Deraf barnn följien blifvit, att Ryssland står triumferande midt emot vestmakterna, hvilka odeciderade och oense låta deana makt genom sin slugwet och fasthet vinna tid och terräng. Allt ir inspunnet i en trasslig diplomatisk härfva, som det synes vara omöjligt till och med för den mest vana hand att reda. :Konfusionen, säger le Courrier du dimanche, fär numera så stor att den omöjligt längre an få fortfara, och det är svårt att tro, let Augusti månad tilländagår, utan attnåra trådar i den komplicerade diplomatiska äfnaden bris:a. Påtagligen äro vi komna ill en point, der de förnämsta aktörerna i let skådespel vi bevittna, uttröttade och bevärade af de roller de hittills spelat, skola öka att gilva sakerna en ny vändning. Sedan det numera blifvit klart för en var. hvad man hela tiden anat. att Engoc PB PB