Aftonbladet – 15 augusti 1863, sida 2

rågot understöd utifrån grusat den gamla poynesiska verlden ; afgudarne äro störtade, de redniska teraplen tillslutna, och nästan öfverallt hafva frisinnade författningar trädt i vöfdingarnes feodalherraväldes ställe. Huru lenna öfvergång från det gamla till det nya verkstälts, hvilka svårigheter dervid mäst itvervinnas och hvilka strider det kostat, skall man finna utförligt beskrifvet uti många af denna boks kapitel. Afven handelsförbiodelserna mellan Europa och denna aflägsna verld hafva utveckat sig till en förut aldrig anad betydelse eh indragit Stora oceanen uti vär krets. Hamnar, som ännu för få år sedan voro okända, besökas nu årligen af europeiska skepp, och den tid ligger ej mer långt borta 1å regelbundna ångbätsfärder skola förena Stilla hafvets motsatta stränder med hvarandra. Slutligen se vi äfven de stora sjömakternas rivalitet uppflamma på Polynesens aflägsna område. Den ena bevakar stundsjukt den andras steg och gör sig till herre öfver de punkter, som i nästa sjökrig synas dem vara af största nytta.? Sålunda är Polynesien synbarligen en verldsdel, som icke mer får blifva främmande för någon bildad, och då författaren öfverallt sökt att på det mest mångsidiga sätt belysa och beskrifva länderna och alltid bemödat sig att förena det lärorika med det underhållande, är hans verk i dubbelt hänseende förtjent af allmänhetens uppmärksamhet. Otversättningen är korrekt, väl vårdad och sanska ledig. Annu en förtjenst och iogalunda den minsta är, att de geografiska namnen äro korrekt skrifna, hvilket icke alluid är fallet i våra geografiska arbeten. Så vill exempel slipper man här se Gallopagos ( stället för Galapagos o. 8. v. Arbetet är jörsedt med tre plancher och tre kartor, innehåller 512 sidor stor oktav och har en prydlig typografisk utstyrsel. En kori öiversigt blott af det första bland bokens 3, 4 kapitel skall gifva läsaren nåsot begrepp om dess rikhaltighet. Det börjar med en mästerligt utförd skildring af Stora oceanens mest framstående egenheter. Serdeles intressant är redogörelsen för de vulkaniska krafternas verksamhet såväl på öarne som på detta ofantliga hafsbäckens botten. I det stora hela tyckes oceanens vida rymd vara fältet för en betydligare vulkanisk verksamhet. Stora sträckor sänka sig fortfarande ned i hafvet, andra uppstiga långsamt ur dess vågor. Så till exempel finner man på ön Puynipet bland Carolinerna flera gamla, åt gudstjensten invigda byggnader stå djupt i vattnet, och fordna vägar befaras nu med kanoter. På Hondenön i Pomoto-gruppen antyda deremot väldiga tridacnasnäckor, hvilka man vid flodlinien finner inbäddade uti koraliref, då likväl det letvande djuret blott förekommer under ebbens gräns, att stranden här stigit ätminstone 2 fot. På Oahu lärer höjningen lörsiggå så raskt, att hafvet inom några få år vikit mer än 6 fot tillbaka från ställen, hvarest man fordom lade i land med båtar. På 20 år bar den mellan korallref löpande kanal, som förer in till hamnen vid Honolulu, blifvit omkring tre fot mindre djup. Jordstötar kännas ofta på många ögrupper, och amerikanska fastlandets jordbäfningar fortplanta sina verkningar långt ut i det stora verldshafvet. De jordskalf, som i November år 1837 förstörde staden Valdivia uti Araucanernas land i Sydamerika, framkallade fortplantningsvågor, som läto känna sig på Sandwichsöarne, 5000 sjömil derifrån. Den 7 November på eftermiddagen drog sig vattnet med stor hastighet tillbaka ur hamnen på Honolulu, till stort bekymmer för främlingarne, hvilka väntade en uktansvärd reaktion, men till stor glädje för infödingarne, som jublande följde det vikande vattnet och samlade de strandade fiskarne samt de blottade snäckorna. Hafvet föll öfver 8 fot, så att refven lågo torra, men snart kom vattenmassan tillbaka och hade inom 28 minuter uppnått sin vanliga flodhöjd, hvarefter det åter föll 6 fot, för att sedan ånyo stiga några tum högre än vid dess förra återkomst. Denna hafvets oro fortfor ända till den följande middagen. Ännu betydligare var denna företeelse på de närliggande öarne Hawai och Mani, hvarest den kostade flera menniskor lifvet. På Maui drog hafvet sig tillbaka 120 fot och kom sedan helt plötsligt tillbaka med en oerhörd våg, som bortsopade och sönderkrossade hus, träd och kanoter. Vid byn Kahului följde invånarne jublande det tillbakavikunde vattnet, tills detta plötsligt vände sig emot dem, reste sig upp som en hög mur, rullade framåt och förstörde hyddorna. Den amfibiska naturen hos öboerna, dessa oötverträffliga simmare, var deras räddning; men detta oaktadt hade de att beklaga förlusten af två sina likar och förödelsen af hela deras lilla egendom. I Byrons bugt hade en stor folkmängd församlat sig, för att öfvervara en religiös sammankomst. Omkring klockan 7 på aftonen började hafvet draga sig tillbaka, så att snart en stor del af hamnen låg torr. De förvånade åskådarne ilade ned till siranden för att beundra skådespelet, då plötsligt en jättevåg rytande nalkades, uppsteg 20 fot öfver den vanliga flodhöjden och öfversvämmade stranden. Endast i två byar blefvo 66 boningar förstörda och 11 menniskor drunknade. Vågen hade på sin väg öfversköljt däcket på ett för ankar liggande engelskt skepp 5 snart besättningen hemtat sig efter stöten, satte den ut båtarne och lyckades rädda många menniskolif, — Den 17 Maj 1841 inträffade en dylik naturföreteelse, som äfven iakttogs på kusten af Kamtschatka. Redogörelsen för Stora oceanen: strömmar och deraf föranledda temperaturförändringar af vattnet i de trakter, der de framstryka, är äfven särdeles intressant, isyn