Aftonbladet – 15 augusti 1863, sida 2

dig, eller öfverensstämmelsen i tankar och känslor du älskar?t Intetdera, min Clemencia, jag älskar ditt utseende, dina tankar, dina känslor, emedan de äro dina. Beröfvad din skönhet, din älskvärdhet, din fina, poetiska kärsla, skulle du dock alltid vara mig lika kär; ja, Clemencia, jag skulle altid älska dig som i denra stund. Jag skulle älska dig död...... så som jag så länge älskat dig utan hopp.tt cO, detta är sällbet, detta är att vara älskad! utropade Clemencia och tryckte ömt sin kusins solbrända hand i sina båda fina och hvita som bladen af en Hlja. De båda förlofvade spisade middag tillsammans och på eftermiddagen kom don Galo för att hos Clemencia dricka sitt kaffe, Så glad ni är, Clemencia!4 sade don Galo, som med välbehag tömde ett glas af den eldiga saft som erhålles från Puerto de Santa Marias drufvokullar. Clemencia var icke blott glad, hon var lycklig. Hon kunde ej jemföra sir George och Pablo, hvilken sednares handlingssätt, så ädelt och grannlaga, företedde en skarp motsats till den stolte engelsmannens, utan att för den sednare erfara ett slags för. skräckelse, som kom henne 244 tly och söka skydd vid Pablos ältande bjerta. Hon tyckte sig vid ans sida hafva funnit lugn och fria och ljuf lycka lik ökenvandraren som lyckligt uppnått den oas der han i ostörd ro tår dröja. Också svarade hon med liflig och uppriktig glädje: Ja, jag är ju alldeles som ett barn, min vän, ehuru jag räknar nära sex olympiader. Jag är så glad i dag! Och vet ni hvarför? Kan ej gissa det, min dotter. Däå skall jag säga er det. Det är emedan — emedan jag skall gifta mig, sade Clemencia hviskande; jag har intet skål att nålla det hemligt för en så gammal god vän som ni.? (Forts.)