Aftonbladet – 15 augusti 1863, sida 2

sida och sätta den högre än allt annat. Endast så kunde jag lära mig att en utsökt förfining kan öfverdraga de hårdaste, bittraste, ihåligaste, mest förderfvade naturer med en polityr, hvars glans förvillar dem, som likt mig äro oerfarna, eller hvil. ken stundom föredrages framför den sanna förtjeosten af dem som ej förstå uppskatta verkligt menniskovärde. Jag har lärt mig jemföra denna förfining med den bildning, som utgöres af sann själsadel, med ett friskt hjertas rena känslor, med en öppen karakter, hos hvilken ädelmod, dygd och finkänslighet äro medfödda, och jag har lärt mig förstå att den man jag först äl skade var typen för den förra, liksom du, Pablo, som nu eger hela mitt hjerta, och hvars maka jag med fröjd går att blifva, hos dig förenar alla de eednare egenskaerna.? Du skulle således, Clemencia, du älskar mig då?4 sade Pablo häftigt upprörd. Ja, Pablo, jag älskar dig! Jag älskar dig så som man älskar den, hvars maka man fritt och otvunget inför Gud och menniskor vill blifva. Förenade! utropade Pablo, ändtligen. förenade för alltid, oåterkalleligt, oskiljaktiga på jorden och i himmelen! ..... O, min Gudl...... Ar en sådan lycka möjlig.tt Ur stånd att längre beherrska sin rörelse kastade han sig till Clemencias fötter och betäckande sitt ansigte med båda händerzu, dolde han sina tårar i veckega af hennes klädning. Clemencia var djupt gripen af detta uppträde, hon fann ej heller ord för sin rörelse, men var dock den som först hemtade sig, 4Pablo4, sade hon, tillfredsställ en nyck af mitt hjerta och säg mig hvarföre du älskar mig? Jag vet icke4, svarade Pablo, uten att appstiga, det är emedan du är..... hvad du är. eMen är det mitt utseende som behagar