Aftonbladet – 12 augusti 1863, sida 3

er, skulle blifva antingen himmelskt lycklig eller djupt olycklig. cOch bvarföre olycklig, Cltmencia? För mig synes lifvet vid er sida lika omöjligt stt flördystra som att fördunkla -solen på himmelen. Clemencisa, kärlekens lycka är så flyktig, att vi ej med tvister derom böra förlora ett ögonblick deraf. tTror ni således att kärlekens lycka är så flyktig? Tror ni att kärleken minskas med tiden? Olemencia, svarade sir George, Cendast en yngling, nysa kommen från skolan, skulle påstå motsatsen. Kärleken, denna den mest flyktiga känsla här i verlden, är, eget nog, just den som gör mesta anspråk på odödlighet,, Endast hvardagemenniskor kunpa vara nog romantiskt enfaidiga att svära hvarandra evig kärlek, ett ord som är Jiktydigt med ett utopien, en fenix, en fantastisk skapelse. Om kärleken är så efemerisk, om dess lycka Jiknpar ett kortbus som vid första vindstöt faller tillsammans, hvad skall det då blifva ef er derpå orundade sällhet, när ni ej mera älskar mig? När vi ej mera älska hvarandra?, sva. rade sir George i lättsinnig ton, alors vous mamuseres, ni, skall röa mig med detta behag, denna originalitet, denna qvickhet, denna glädtighet, som är er så egen och som gilvit er det förtjösande privilegiet et intressera, öfverraska, roa och upplifva mig. Mina goda egenskeper och dygder, om jag bar nägra, eger ni då ej med i rök ningen? 4 Ah! det är ett annat kapitel, sade ei George. tJag vördar dygden på det hög sta, blött hon är så god och litet rättar sig efter mina Önskningar. Det finnes mångt dygder, eom i stora verlden blott göra os: