Aftonbladet – 12 augusti 1863, sida 3

; naturliga fiender till Dagen och till Klockans i . ljud. Och hvad betyder af spioner och angifvare i jemförelse med föröfrigt dödandet. massakrerandet af dessa hjeltar, hvilkas bragder och trohet utgöra en hel verlds beun jdran? Bakom soldaternas leder sitter, skyddad af en fästnings murar, helt lugnt och i säkerhet för hvarje fara, en general Semeka, som i dag dömmer Netchai, i morgon Radlewski, i öfvermorgon Frankowski att arkeibuseras. Och regeringen, som, på samma gång hon underhandlar tar på sig ett humant med Europa och småleende, skyndar sig att i halfdunklet slå till, likt en person, som är rädd att bli fattad i kragen af en annan. Hon skyndar att döda och strypa så många som möjligt bl nd cheferna, som hon sjelf ej kan anklaga för någonling arnat än en lågande kärlek för deras fosterland. Och ert hjerta har ej ett ord när på vallarne af dessa fördömda citaideller kropparne falla den ena öfver den jandra, icke i slagtnivgarnes hvimmel utan under Semekas dödsdomar. Och likasom ni satt tro till berörde Barthoiomeinatt, utan att komma ihåg, att historierna om cldsvädoraa i Peters urg gifIvit verlden ett proi på receringeas lögner, så har ni ock, drifven af er patriotiska ifver, trott jå alla de tidningssmädelser, som de tyska blad en uppfiska och sälja efter visst pris för raden — och ni anfaller Ba kunin och elungar en massa af beskyllningar emot denne man, som lidit så mycket för sipa öfvertygelser. Hur kommer det sig då til, att pi har så löga minne, så föga omdöme, och — jag ber om ursäkt — eå öga bjeria. Har ej en smula eftertanke kommit er att stadova? Jag är ej bland dem, som med en sentimental tillbedjan buga sig för alla slags lidanden, alla slags martyrer; men jag til sluta mi man, s ti år öppet, att inoan jag kunde att dbeveklist fördöma en , efter att ha utstått to!f års fångenskap och laudstlykt, utgått af dessa prof med samma öfvertygelser ech lika färdig att trotsa fångenskapen som den dag h.n först deraf drabbades, skulle jag ba betänkt mig tio gånger eller åtminstone ha forskat efter bevis. Kunna tilläfventyrs edra Moskwasällskaper uppvisa en mängd individer af en så ornbblig energi, karakterer så helgjutna? Men icke ens detta skulle kunna anföras till ursäkt. Bakunin har sedan sin ankomst till London mer ön en gång uttryckt sina åsigter rörande Lithauen och Wolbynien, Podolien och Ukraine. Dessa åsigter stå i fullkömlig öfverensstämmelse med våra egna, ultalade icke ea gång utan tjugu gånger allt sedan 1848. Ett trefaldigt vittnesbörd har visat oss, att våra opinioner icke äro så helt cch hållet irriga. Med oss hafva instämt de verksammuste och de mest ansedda representanter för den polska resningen. Med 0ss ha instämt ryska officerare och i allmänbet slla obercende ryssar, d. v. s. de som icka bära patriotismens stjerna, och icke eftersträfva S:t Anne orden. Slutligen, och detta viltnesbörd är det vigtigaste af ella, ha Ukraines invånare sjelfva med 0s3 instämt. Författaren till den märkliga artikel, som lästes år 1860 i n:r 61 af Kolokol, slutar med följande ord, hvilka kunna betraktas såsom den allmänna och fullständiga formuleringen af våra Opinioner: Hvarken stora Rysslands inbyggare eller polackarne kalla för sin den ar vårt folk innehafda jord.t Vi tillerkänna provinseroa absolut rätt till den mest omfattande sjelfständighet; rätt att frivilligt förena sig den ena med den audra eller att helt och hållet sammangjuta sig med hvarandra, med ttt ord rätt att fullt förfoga öfver sig sjelfva. Hvem af oss tänker väl på att bestrida östersjöprovinserna rättigheten iga band fästa sig vid att medelst olöspetersburgerriket? De äro benägna för detta parasitskap; icke bloit af en naturlig sympati och en kemisk frändskap utan ock genom deras förbatliga förhållande till finnarne. Det tyska elementet, öfverlemnadt åt eig sjelit, skulle ha förlorat sig på Östersjöns kuster, så framt icke polisens omätliga arm uppehållit detsamma. Derlöre finna vi ock t. ex. in-enting naturligare än adressen från ön Ösel. Men Finland begär ej mer än en sak af Petersburg, den får vara i fred. På hvad man väl då kunna med våid pålä land polisens, censurens, välgerningar? Viseerligen kan man nemligen, att det billig grund skulle f detta redje divisionens genom att öfverdrifva lörlöjliga federalisationens ide likasom nationalitetens. Men sådant vore endast ett gyckel, icke ett svar. BSjelfständigheten kan ej återbördas ancat än i och för de grupper, de provinser, de statsdelar, hvilka innehålla verkliga elementer till en politisk personlighet lighet i seder. På hvad och en egendomgrund skulle t. ex. guvernementet Keluga eller Tula kunna påstå, att de böra hafva en sjelfständig tillvaro likasom Ukraine. Vi tro hvarken på välståndet eller soliditeten bos jättelika riken; vi ha ej behof af så mycket jord för att älska värt fosterland. Åtrån att geografiskt förstora sitt land tillhör folkens barnaä!der, och då den öfverlefver denna ålder bevisar detta blott, att elt eådant folk icke är lämpligt att uppnå myndighetsåldern. Alit bvad som ännu icke kommit till riktig utveckling — t. ex. de oorguniska bildningarne och den ursprungliga konsten — titet; allt hvad som icke jer sig på den 1åa kraft sträfvar till qvanär intelligent stöd(Forts.)