Aftonbladet – 12 augusti 1863, sida 3

med en af mina landsmän, som icke bä uniformen. Ni har sagt i ert bref från Paris, at n uppriktigt beklagar mig. Jag vill icke tvifl deruppå; men olyckligtvis kan man på er gång vara mycket uppriktig och bedra sit på ett förfärligt sätt. Ni tror, att just deftt är min händelse, och ni bör finna helt na turligt, att jag betalar er med samma mynt Jeg skall nu genast visa er buru den upp riktigaste och den mest sanpningsälskande menniska kan under inflytelse af en passior tega den föret kommande lögn för ea san ning. Skulle pi verkligen, så framt ni e varlt offer för ett våldsamt anfall af patrio. tism, kunnat sätta tro till denna Polska Bartholomeeinatt, under hvilken flera rys sar6 mördades på det mest trolösa sätt? Hvar, på hvilket rum egde denna Bartho. lomeeinatt rum? När cemkommo dessa tu sentals förrädiskt mördade män? Tusentals lik kunna väl ej komma bort likasom mar förlorar en knappnål. Har ni gjort er ejel dessa frågor? Har ni hört efter namnen på de regementen som fallit, namnen på de städer och byar, der de omkommit? Har ni väl betänkt huru mycket ondt ni åstadkom. mit genom alt göra er till eko för denna al polisen uppfunna smädelse? Så länge som ej andra än tidningsskrifvare, hvilka man köper efter vigt, hvilka beta verlden föraktar, och som polackarne i sjelfva verket nå. songång väga på ändan ef ett galgrep, satte i omlopp denna polisfabel, har ingen heder lig mepnniska trott deruppå; — men då man pu finner samma nyhet bekräftad af en tidning som, ehuru visserligen organ för en altraistisk opinion, likväl åtminstone representerar en opinion och ieke en officiel bulletin, då kan mången få den tanken, attsaken verkligen så förhåller sig, — och ni skall sålunda hafva gjutit olja på detta nalionalhat, som regeringen söker med alla möjliga medel befordra. Ni sätter tro till en polsk Bartholomeinast, och i stället för att låta en åska af förbannelser ljunga emot den ryss, som läder sig åt massakren af flera tusende bland sina landsmänt — beklagar ni honom. Jag skönvjer uti denna inkonseqvens likasom ett tvilvelsmål från er sida öfver verkligheten af denna Bartholomeinatt, och jag börjar å min sida beklaga, att jag ej befann mig vid er sida då denna förfärliga nyhet försänkte er i bedröfvelse. Hvilken balsam skulle jag icke ha kunnat gitva ät er sorg! Jag skulle ha sagt er, att dessa tusentals döda, med några få undantag, beinna sig vid förträfflig helsa, och att de ha betydlig mån förbättrat sin olyckliga ställing genom ett tappert utplundrande af halfva Polen. Vid uppresningens början ha på två eller re orter några soldater, tillfälligtvis öfverraskade, blifvit dödade. Dessa onödiga och blodiga våldsgerningar ha skadat poleka insurrektionen3 sak vida mer än de telegrafiska segrarne af en Schilder-Schoulder, en Wittsenstein, en Muller, en Schultz och andra yskar, som räddat Ryssland i åsynen af Krakau, trolöst förrådt åt Österrike af den nuvarande kejsarens fader. Med dessa isolerade fakta har man sammansatt fabeln om ena förment Bartbolomeinatt, för att väcka soldaternas raseri och vöra en patetisk inledning till ett officielt slagtande. Jag har från intet häll hört taas om detta mördande af flera tusen personer, hvarom ni talar: och likväl har jag alltsedan Januari månad med den största och den oaflätligaste uppmärksamhet ljt sakernas gång i Polen. Jag känner en stor mängd af polska uppresningens chefer, ag har träflat personer, som rest till Polen, jag har träffat endra. som återkommit derifrån, jag har talat med personer, hvilka knappt haft tid att från sina händer aftorka slagtningarnes krut och blodet af blessyrer, men jag kan försäkra er alt jag aldrig hört be. rättas någonting som n otsvarat ryska sol deternas och deras chefers plundringar. Un. der de sednaste tiderna har man förmärkt en början till represeeher från polackarnes sida; och dettv bar framkallats ef de ryska myndigheternas mordbrand, plundringar. gråp och otaliga grymheter. Tala för all del icke med mig om dessa ntressanta ofler, straffade genom en bemig domstols fördolda men stränga hand, och öfver hvilkas öde deras kamrater i tjensten icke tröttaa att fälla tårar. Lyft en smula på Petersburgs och Moskwas officiella blads fikonalöf, och ni skall tydligen fä se hurusom dessa oskyldiga offer: befinvas vara spioner, angifvare, desertörer. Dessa ha utan tvifvel af naturen erhållit rätt till lifvet, men de ha ock genom sina oerningar förvärfvat rätt till Käpprapp och ull alla öfriga följder af den lefnadsbana de valt. Hvad vill ni väl att man skall göra med dessa förderfvade kreatur, hvilka krypa ver de blodade fälten, gömma sig undan r utt lyssna och skåda, samt sälja och ut leverera sina landsmän. Hur vill ni, alt man behandlar dem icke blött midt under det borgerliga kriget utan till och med på Moskwas fredliga siränder? Hvad vill nit. :x. göra med... men tyst. det förekom. ner mig som om någon. blef rädd. Men nej, jag ville blott pröfva verkan ef mina ord, och jag hade icke något namn på mina par. y Om ni beklagar desea uslingar, så gör mig åtminstone den äran att icke bekloga mig. Men på hvad grund skulle ni väl rja öfver deres öde? De nattliga kryp än, som lönligen speja i mörkret, äro ju dd bene tare: ANG 1 net Re