Aftonbladet – 10 augusti 1863, sida 2

af menniskor som sällan träftas i Spanien, men som dock finnas der. Han var liflig, men ytlig, häftig, men icke uthållig. Hans känslor öfvergingo på en gång från den största värma till den yttersta köld. Det kunde ej finnas en mera oskadlig fiende eller en mindre nyttig vän; hämdkänsla var honom alldeles främmande, men tacksamheten hörde ej heller til hans dygder. Hasthet i tänkesätt och varaktighet i känslor kände han knappast till namnet. Hos dylika menniskor, uten fel och utan dygder, kan ioatet ondt slå rötter och intet godt stanna; de ega också hvarken tillgifoa vänner eller bittra fiender. Deras goda förstånd (om de hafva något) skall alltid hos dem vinna en lätt seger, när de Jyssna dertill: men deremot känna de ej den verkliga och sanna motvigten mot det onda, ångern, ty Geras ytliga åsister göra att de anse det onda af föga vigt och de sär de tillfoga andra såsom föga djupa. De tro att den uppriktighet, hvarmed de bekänna ett begånget fel, är tillräcklig för att utplåna dem: detta är kanske deras största fel eller misstag. Hvarken Gud elier menniskor förlåta ett brott som ej efterföljes af ånger. SJETTE KAPITLET, a En af de tertulias, som don Galo emellanåt besökte, var hos sefiora, dofia Anacleta Alcalde de la Tijera. Denna dam var ett af dessa fruntimmer, som finna sitt största nöje i att tala illa om andra och n-dsätta dem så mycket som möj ligt. Också emottog hon hvar och en som hade samma smak, med största artighet, då deremot den som försvarade en vän eller ställde sig på sanningens sida, var viss om att blifva motsagd med största bitter .et och dertill ogeroa setd af värdindan.