Aftonbladet – 10 augusti 1863, sida 2

nope tvang dem att intaga en mera bestämd ställning. Franska flottans närvaro vid inloppet till Bostoren gälde Frankrikes ära. Detsamma kan nu sägas om general Murawiews förordniogar, efter det Österrikes, Englands och Frankrikes noter framlemnats i Petersburg. Makterna könna sig sårade af, att deras ord bli så missaktade. Ett återvändande till sakernas ordning före utöfvandet af dessa grymheter är oundgängligt, och ryska regeringen måste göra slut på sådana uppdrag som Murawiews, om meningen är att saken skall aflöpa på diplomoatisk väg. : Den otillfredsställande tonen i den ryska noten är dock intet skäl att ej göra ett sista försök. Det är ej att förmoda, att kejsar Alexanders rådgifvare vilja störta sin suverän i ett krig sådant som det, i hvilket hans far dukade under. Det faktum, att ryska regeringen ämnar använda samma åtgärder mot Warschau, som hon tiligripit i Wilna, är ett skäl till att göra kraftiga inväncgningar hos kabinettet i Petersburg. Under sådana förhållanden är det nödvändigt för makterna att sluta sig närmare till hvarandra. Ivad till form ech innehåll olika noter icke förmåd:e uträtta, det kan måhända identitet genomdrifva. Det är tillfredsställande att finne, att den engelska regeringen, som ädelt gått längre än Frankrike i sina anspråk, känner sig icke mindre såradt öfver det erhållna svaret, samt att Österrike, som Byssi, land sökte söndra från veswmakternas all, lians, bestämdt vägradt dertill. Englandj: och Frankrike ha ansett sig böra såsom en skymf betrakta Rysslands plan att utesluta ! dem från diskussionen om Polens angelägenheter. England har aldrig medgifvit att Polens angelägenheter äro rent inre eller att utländska makter äro oberättigade att blanda sig i dem, och Frankrike är ej längre 1840 års Frankrike, då man ansåg det böra ute stängas från det europeiska rådet samt att stora allmänna frågor kunde afgöra: detsamma förutan. Englands hållning i början af det österländska kriget, då det förkastade söndringsförslaget, vann välförtjent bifall, och hr Rechbergs skyndsamhet att, såsom han gjort, förklara sig på samma sätt förtjenar likaledes loford. . Man skall ej behöfva länge vänta på resultatet af de tre makternas förenade uppträdande; men framgången skulle vara mera säker, om Preussen, slutligen öppnande sina ögon för dessa allvarliga förvecklingar, samtyckte, ehuru i elfte timman, att förena sina bemödanden med de andra stormakternas. Under sådana förhållanden skulle enigheten ensam förslå att upprätthålla freden. Om kabinettet i Petersburg framhärdar i sin nuvarande politik, skola de regeringar, som vädjat till det, bli emot sin vilja nödsakade att afbryta förbindelser, hvilka för närvarande äro af intet gagn. En engelskfroansk-svensk flotta kunde operera på Östersjön, under det en engelsk-fransk-iteliensk flotta visade sig på Svarta hafvet. Det är önskligt att krigsskådeplatsen ej må förläggas i medeipunkten af Europa. Rysslauds vestra gränser böra strängt bevakas, och detta åliggande skulle naturligen öfverlemnas åt Österrike och Preussen. Men skulle väl Preussen, som från början bistått Ryssland samt till och med öfverskridit den internationella lagens gräuser, inträda i vest makternas förbund och erbjuda de erforderliga garantierna? Preussen mäste afstå från den tvetydiga ställning det intager. Detre makterna vilja veta, om Preussen är med eiler mot dem. Glömmer konung Wilhelm historiens lärdomar och vill han tvinga Frankrike till eit nytt Jena såsom förelöpare till ett nytt Friedland? Den ädla känsla, som iifvar de preussiska representanterna. och det preussiska folkets praktiska förstånd skola rättfärdiga förhoppningarne, ett olycks I bringande planer skola öfvergifvas, Afven ij, etta fall skall så mycket afseende som möjligt göras på Tyskland, på det att ej alla skola lida genom några fås hårdnackenhet Man skulle endast tåga genom Preussen, för. att komma till Ryssland. Hvarken Frankrike eller dess regering hyser nåvon ovilja mot Tyskland. Allt det utmärkt goda hos den tyska karakteren uppskattas till sittl. rätta värde, och Frankrike önskar lycka åt i. ett stort folk, som lider af inre söndring. l. Broschyren slutar på följande sätt: Preussen håller måhända för närvarande krig eller fred i sin hand. Må det genom sin nya ställning beslå dem med osanning, som förulspått, att det går en katastrof till mötes. Ett ädelt beslut skulle ganska snart förstora en stat, som i 50 år, till sin egen olycka, stått på afstånd från händelserna och likasom overksam. Frankrike har haft tillräcklig ära, för att ej iatagas af det omåttliga begäret efter mera. Det har haft tillräckligt med. makt, för att med obehag se ett krig nalkas, väl vetande att det skulle: bli en ny triumf. Frankrikes ord står i borgen I. för att polackarnes förhällanden skola bli mate-t. rielt förbättrade. Hennes britiska M:ts kabinett har med stort praktiskt förstånd uttryckt en mei! ning, nemligen att första vilkoret för en god regering är, att förtroende råder mellan de styrda j? och de styrande. Och det anmärkte, att om (4 man önskade införa en något så när stadigva-!l( rande sakernas ordning, vore det nödvändigt, att alla de polska provinserna skulle innefattas i en ny organisation — d. v. s. hela det land, som de särskilda delningarne tagit från Polenj: och gifvit åt ryska riket. Det gläder oss att( vara af fullkomligt samma åsigter som vår fordna tappre bundsförvandt på Krim. Kejsar Napoleons regering har från första stunden tillkännagifvit, att det var nödvändigt aw tfvergifva planer, som redan blifvit föreökta, samt att försöka I undanrödia källan till det onda. Kejsar Alexan; der il bör ej förlora det faktum ur sigte, att vilkoren kunna bli mindre milda efter än före kriget. Han torde ej åter kunna få et möte vid Niemen. Frankrike skall — aedan svärdet en gång — ön