Aftonbladet – 10 augusti 1863, sida 2

— 2 2y————— —--——.. H1 —— — Constancia stödde sig met ett bord, på hvilket stod en karafin med vatten, ifyilde ett glas och törde det med darrande hand till sioa läppar. Hon hade förutsett dette och gissade nu rätta orsaken till markisen: afresa. Hon förstod att hvad Alegria sagt va fullkomligt osannt och avade nästan inne hållet af det bref, som denna samma mor gon funnit på sitt toilettbord och som lydde sålunda: Setiora! Menniskorna kunna och böra förlåta hvar andra; försonlighet är en dygd så ädel oct stor, att man endast derföre borde utöfva den, äfven om den ej vore en kristlig pligt. Men ingen man vill återtaga det hjerta sort tillhört en annan; då äktenskapets helige band föraktas, upphör också dess tillvaro. och den förorättade maken eger rätt att upplösa det. Dertill uppmanar både mensaklig och gudomlig lag, både hjertats och hederns bud. 4I förevarande fall alstår jag äfven från den hämnd jag kunde utkräfva, emedan blod hvarken aftvår en skymf eller tillfredsställer samvetet; lika litet vill jag söka dölia van äran under skrymteriets sloja; min frånvaro räddar öse från båda dessa ytterligheter. Ingenting skall feias toodren. till mina barn. utom den vördnad, som ae ej mera äro skyldiga henne, och hennes mans kärlek, som hon ej är värdig. i Val de Mar. Då Alegria läste densa biljett utgjöt hon bittra tårar, men ej ef smärta eilcr ånger, utan af harm och vrede, emedan hon förlorade ein ställnivg i samhället, tillika med möjligheten ett återvända till Madrid. Men vionor med sådan kerakter som Alegria behöfra blott öfvcrvinpa det första iptrycket