Aftonbladet – 8 augusti 1863, sida 3

ska regeringen förblifva en evig vonära att tj hon anlitat pöbelns bistånd fyr att röfva och utrota de bildade klasserna.? a TYSKLAND. I Preussen, Såsom man kunde vänta, har det nys3 ofentliggjorda dokument om förberedelsers träffande för preussiska truppers ipryckande i Polen väckt stor sensation i Frankrike, hvadan preussiska regeringen skyndat att förklara det för understucket. Enär dokumentet har mänga inre kriterier för att vara äkta, torde sanningen ligga midt emellan de olika åsigterna om detsamma. Man förmodar att den af general v. Werder undertecknade ordero förskrifver sig från tiden närmast efter den famösa ryskpreussiska konventionens undertecknande, hvars rätta karakter den uppenbarar, men Jatt den blifvit efter-daterad, för att kompro.j mettera Berlioerregeringen och tvinga den till förklaringar. I Leipzig har i dessa degar firats en ut-. jomordentligt lysande gymnastik(turn-) fest. Den 2 Augusti skritfves derifrån: Den, som i går genomströfvade Leipzigs gator, måste förvånats öfver hvad han här hade att se och höra. En så sogolikt smyckad stad har ej på länge varit sedd. Man verkligen -berusas af den prakt, som utvecklats. Gatorna äro uppfylida af otaliga glada menniskoskaror, Kadast i går anmäldes och emottogos i: emot 16,000 turnare i sina friqvarter.? — Dessa i Tyskland under den sistförflutna tiden städse återkommande turnoch skyttefester, som antaga allt kolossalare propositioner och nu i Leipzig samlat en hel arimå af kraftiga, i kroppsoch vapenöfningar hemmastadda unga män, sakna icke sin politiska betydelse, utan hafva en sådan ganska utpreglad. Tysklands enhet, frihetens och lagens beskydd mot inre våld och sjelfständighetens mot yttre, förklaras öppet vara det poltiska mål, eom ligger till grund för dessa företeelser. POLEN. Nationelregeringen har utfärdat följande manifest till Euwropasfolk och regeringar? : sFör första gången efter utbrottet af vår nations resning tala vi till er, bröder i den europeiska familjen. Vi göra detta nu, icke på vår jeltemodiga forntids, icke en gång på våra heliga rättigheters grundval, utan på grundvalen af ett lefvande faktum. Ej ensamt nationens allmänna resning, icke de stridandes tre gånger så stora antal i förhållande till de i våra händer befintliga vapnen utgöra detta faktum, utan pånyttfögelsen af den trois alla yttre fjettrar funktionerande nationalorganismen och nödtvänget för Ryssland att rikta sma anslag mot den menskliga naturen och tingens gudomliga ordning. Det finnesintet me1. del i menskliga kombinationer att upprätthålla det, hvaremot naturens kraft uppreser sig. Ett faktum är nationalregeringens allmakt öfver allt hvad som bär ett polskt namn, en blott på frivilligt erkännande grundad makt. Detta är ett högljudt talande faktum för en hvar, som vet, : att cn 300.000 man stark armå af gamla solda: ter beskyddar usurpationens makt, för en hvar, som mäste, om han också icke vill det, veta, att Ryssland, så långt dess arm når, med döden ! bestraffar den ringaste lydnad, som visas natio! 4 4 ; Mn nalregeringen. Från denna ett faktums ståndpunkt talar Polen genom sin öfverhets organ till er, folk och rege ingar. Vårt första ord till er är tacksägelsen för den : sympati, som alltsedan vårt krigs början kom-! mit oss till del. Denna sympati bevisar, att det i: gamla vesterlandet ej blifvit likgiltigt för rätt-: visans röst och ej förnekat den sändning som, försynen ålagt det. Denna sympati lifvar oss i. med hoppet, att vi med Guds hjelp efter krigets slut skola hemta oss i den broderliga L kretsen. Vi veta, att kriget är långvarigt och svårt, vi veta äfven af ett halft års erfarenhet, att vi blott kunna räkna på oss sjelfva. Vi veta ock, att Pötta krig ej skall sluta förr än vår törst efter oberoende blifvit fullkomligt tillfredsställd. Oriktigt trodde vesterlandet, att delvis införda reformer skulle tillfredsställa oss. För oss finns det ingen lycka, emedan vi icke ha några garantier för vilkoren för hela nationalorganismens I , sjelfständiga tillvaro. : Oriktigt trodde vesterlandet, att den svåra stri!? 1 1 mm mr Am a den skulle utmatta och aflägsna oss från vår enda uppgift. Westerlandet, lugnt för sin egen existens, glömde hvad en strid för iifvet vill säga, en strid, framkallad af begäret att lefva, för er-, kännandet af egen tillvaro — en strid, börjad med tomma händer. 1 Våra vapen måste vi eröfra af fienden ellerl med stor möda köpa och dessutom med vårt li blod betala; lika många vapen vi ha i våra häns der, lika många hufvuden kostar deras eröfring. I, Det är vapen köpta för broderblod ; sådana va 1 pen sträcker man ej. Ryssland känner och vet, att den enda utvägen i striden mot oss är — utrotning. Vi anropa er ej om hjelp och räddning. Gudj(, har gifvit vår organism tillräcklig kraft att ge; nom dess användande eröfra garantier att få lefva. Vi begära blott, att I ej mån svika er uppgift och öfvertygelse. På grund af vår slafveriets band sönderslitande j r tillvaro, på grund af den sympati, som oupplösI 1 ligt skall förena oss, begära vi sönderslitandet af förbundet med Ryssland, hvilket fjettrar er i ert fredliga framåtskridande, hvilket emot edra känslor gör er delaktiga i brott. Söndersliten denna förbindelse och erkännen vår rättighet att lefva, hvilken redan faktiskt förefinnes. . Må Rysslands intalelser icke bedraga er. Då vi uppträda i de på våra fanor inskrifna grundsatsernas namn, framträda vi ej som lugnets störare och eröfrare. Frihetens och sjelfständighetens sak vinner ny framgång genom oss, ty vi stå på dessa grundsatsers mark och inse alltför väl Europas folks solidaritet, för att kunna göra densamma något afbräck. Vårt fädernesland är nog för oss och friheten är oss så dyrbar avt vi vilja stödja hufvudgrundvalen för våra Jagar framför allt på det fria erkännandet af fria medborgare. Edra sympatier tillhöra oss, men er makt är för Ryssland. Hos er finns rättvisa; I försvaren, den, och ändock vänder sig er makt mot oss. Sen hvarthän förbundet med Ryssland, grun-! Aadt nå historisk orättvisa fört er... I heröfven I — IA mm me ÅA ma AK