Aftonbladet – 8 augusti 1863, sida 3

cOm du visste, fortsatte hon, Shvilken möda det kostade mig att kunna möta dig i går afton och hvilka osanningar jag måste uppfinna för ait förklara min långa bortovaro. Du behöfver ej oroas af något sådant för vår kärleks skull, och derföre är jag viss på att jag älskar dig mera än du älskar mig, ty jag är den som lider mest derför. De älskande voro så upptegna af sitt samtal att de ej märkte en man, som, insvept i en mörk kappa, väntat utanför porten till Clemencias bostad och som nu följde dem. Då de inträdde i markisinnans boning voro. båda fullkomligt försonade. Alegria antog en viss sorgeen min, som klädde henne förträffligt och som just passade oftret för orättvisa misstankar och för ett oblidt öde. Paco Guzman var gladare och lifligare än någonsin. Denna afton var markisinnan något bättre och satt uppe i en stor hvilstol; vid hennes sida satt Constancia, lugna och allvarlig som alltid. Alegria inträdde först, klagade öfver hutvudvärk och satte sig nära kolelden, Strax derefter kom dofia Eufrasia och några ögonbliek sednare Paco Guzman. Dofia Eufrasia hviskade till Constancie: tDet mätte vara någon hemlighet dem emellan, han kom hit med din syster, det såg jag. Deri var ju ingentipg underligt4, lydde svaret. . Ingenting underligt? Huru, min dGotter? Din biktfader måtte ha en vid kåpa! Du vet ju att din svåger ej tycker om Alegrias vänskap för Paco, och den hustru, som gör tvärt emot sin mans önskan, ådrager sig till slut en olycka derigenom.