Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 2

STOCEHOLM den 7 Aug. Innevarande riksdag tycks blifva rik på viduaderligheter i det formeila af ärendenas behandling. Helt nyligen företog sig presteståndet att till pröfning upptaga och bifalla en inbjudnivg uti en fråga, som redan grundlagsenligt hade förfallit, då i afseende å densamma två ständ hade stannat mot två. Denna uppbyggliga historia, som rörde städernas andel i bränvinsförsäljningsafgifterna, är ännu icke utagerad, då man oförtöfvadt lärer hafva att från vederbörligt utskott motse en anmälan till rikets ständer om presteståudets grundlagestridiga förfarande; men man har redan i går fått från sjelfva det förstärkta statsutskottet ett mot: stycke till nyssberörda tilldragelse, hvilket ingalanda ger densamma efter i besynnerlighet. Frågan gållde kommunernas skyldighet att bekosta expropriationen af den mark, som för de beslutade stambaneanläggningarne erfordras. Utskottets af presteoch bundestånden bifallna förstag att pålägga kommunerna denna skyldighet var uppställdt såsom ja-proposition. Afslag å detsamma var nej-proposition, involverande alltså, att expropriationerna skola såsom hittills af stater bekostas. Då voteringssedlarne blifvit öppnade, upplästa och antecknade, utvisade samtliga de öfver voteringen förda särskilda protokoll 59 ja mot 59 nej, eller tillsammans 118 röster. Nu hade likväl 120 personer deltagit i voteringen, och då en sedel blifvit i föreskrifven ordning aftagen och förseglad, saknades alltså en voteringssedel. Yrkande framställdes nu att en kontroHerande omräkning måtte företagas med de på ordförandens bord ännu qvarliggande sedlarne. Ordföranden fann ingen betänklighet vid att företaga en sådan kontrollräkning och icke heller någon enda ledamot gjorde deremot någon invändning. Den alltså verkställda nya räkningen visade 60 ja mot 59 nej, och dessa siffror proklamerades formligen af ordföranden såsom voteringens resultat. Följaktligen hede det förstärkta statsutskottet, beslutande med rikets ständers rätt, med en rösts majoritet afgjort, att expropriationerna borde af kommunerna bekostas. Men knappast var detta resultat proklameradt, förr än från den sida, som blifvit i minoriteten vid voteringen, invändningar började framställas mot voteringens giltighet, förmenande man, att de förelupn v omsländigheterna vore att betrakta såsom fel i voteringen, hvilken derföre borde om göras. Ingen visste, hette det från denna sida, hvarifrån denna ja-sedel kommit, hvilken vid den andra uppräkningen förefanns utöfver det antal, som funnits vid den första räkningen, då sedlarne togos direkte från urnan. Utskottet beslöte, ullades det, med rikets ständers rätt, och derföre fivge icke ens en skugga af tvifvel vidlåda dess beslut; och kunde en omvotering dessutom så mycket hellre ske, som ju hvar och en borde antagas rösta i cen andra voteringen på samma sätt som i den första och allteå det rätta förbållondet på detta sätt lättast och säkrast utrönas. Från. andra sidan invändes, alt då den sedneare räkningen visat ett antal röster, som öfverensstämde med de röstandes antal, måste denna räkning anses såsom riktig, och då ordföranden proklamerat och med klubbslag fästat resultatet, måste frågan alltså enses afgjord och någon omvotering icke kunna ifrågakomma. Sedan diskussionen härom en sängre stund fortgått, förklarade ordföranden ingen annan utväg finnas att slita tvisten, än att framställa proposition huruvida den skedda voteringen skuile anses giltig eller ej, och att, om så behöfdes, slita de stridiga meningarne derom genom votering. Den framstä!lda propositionen besvarades, såsom naturligt var, med blandade ja och nej, votering begärdes och voteringsproposition uppställdes. Det oförklarliga inträffade nu, att de, som ensägo voteringen giltig, och att följaktligen rikets ständers beslut i ämnet var fattadt,! likväl godkände den framställda voteringspropositionen och verkligen också deltogol en votering, huruvida rikets ständers nyss attade beslut skulle kunna genom en ny votering möjligen kullkastas. Man gjorde ig dervid, 1 vår tanke, saker till ett oför;varligt förbiseende af grundlagens bestämnelser, att fattade beslut ej må upprifvas. Saken var den enklasteiverlden. Då både ordföranden och samtliga ledamöter ansett ;n kontroltering af voteringsresultatet kunna :ga rum genom en ny uppräkning af de innu i behåll varande sedlarne, så måste let falla af sig sjelf att äfven samtliga vait ense om att afseende borde fästas vid esultatetaf kontrolleringsförrättningen. Den, om icke velat tillerkänna densamma något ritsord, borde ha anmält detta innan man kred till förrättningen. Att framkomma ned invändningar efteråt var för sent, De ramställdes då påtagligen endast och alleast derföre, att de som )rotesterade råkat komma i minoriteten, och hoppades att geiom en möjligea genomdrifven ny votering illäfventyrs gynnas af lyckan vid den föreglade sedelns afläggande eller af någon nnan omständighet. Motsidans flathet att inlåta sig på en voering om den första voteringens giltvghet edde också ganska riktigt dertill, att rikets länders en gång fattade beslut kullkastades. önt hacläta mad EN räctor mat KÖ att nu