Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 2

Huru lätt Albions stolte son naturaliserar sig hos osg!4 anmärkte don Galo högst belåten. Jag skulle minsann ej så snart känna mig. hemmastadd i Loudon, det är jag viss ä. Detta påminner mig om en anekdot, återtog sir George; en furste och hans kammartjenare beslöto en gång att byta roller, betjenten blef icke igenkänd såsom fursten, men fursten lyckades ej att spela betjent — hvilket skulle bevisa att det är svårare att lyda än att befalla. SSäg vu att engelsmännen ej äro artiga!? utropade don Galo hänryckt. Sjelfva vicomt de Brian skulle ej kunnat säga en finare kompliment, eller uttryckt sig med mera granpnlagenhet. Clemencia, efter som ni ej går ut, så måste jag, emot min vilja, lemna ett så angenämt sällskap, ty lotteriet kan icke gerna försiggå utan mig.? Jag har ju hundrade gånger sagt er, sir George, sade Clemencia, sedan don Galoi gått, att pi förgäfves strör omkring er denna tina ironi, olyckligtvis är jag den ende som eåras at dess pilar. God natt, sir George. Sefiora, ni afskedar mig ?4 Vid denna timma går jag ut eller stänger jag min dörr.4 Kan ni då ej unna mig några minuters i samtal, befriad från alla dessa besvärliga menniskor, hvilkas närvaro tvingar mig satt vara stel och likgiltig som en främling, då jag ingenting högre önskar, än att falla till edra fötter såsom den mest passionerade tillbedjare? Ni hatar mig då Clemencia? Då hon såg den stolte, öfverlägsne, utmärkte mannen vid sina fötter, förstod Clemencia att hon älskade honom; men hon öfverlemnade sig ej åt denna känsla, hon dröjde ett tro derpå, liksom juveleraren, intagen af