Aftonbladet – 5 augusti 1863, sida 2

hvarför också alla uttrycka sig väl, syne det som om en god stil vore underkasta vissa reglor, hvilka dock ej äro nödvändig för att väl uttrycka sin mening, vtan a man tvärlom kan tala och skrifva bättre just då man ej) iakttager dessa reglor. De måste vara med stilen liksom med poesien den måste ega sitt ursprung i inspirationen och jag tror med Bulwer att liksom det fin nes många skalder som aldrig ens tänkt p parnassen, eå finnes det också mången för fattare, hvars goda stil visst ej är efter aca demiens mönster. Ni har rätt, sefior vicomte, och ni utta lar den tanke som jag ej kunde finna or för. Vi ega för öfrigt skalder, hvilkas ver ser vi beundra, utan att derföre anse den såsom poesi, och andra hvilkas stil förtjusa oss genom beh:g, prydlighet och egendom lighet, utan att derföre motsvara alla språ kets och logikens fordriogar. Men, sefio vicomte, hvad är eljest er tanka om våj litteratur? tDen klassiska behagar mig utomordent ligt och dena moderna äfvenså, så snart den ej är en efterhärmning af vår. Det hör till goda tonen att ytlra sig så, sade Clemencia med någon skärpa. Nej, sefiora, svarade vicorten, ty likasom man säger att den bästa beräkningen alltid förblir den att vara hederlig karl, så kan man också säga att den goda tonen i Spanien, det är ait vara spanior. Svärlgen kan ett anrat land framvisa en finsre och prydligare nationalitet än den spanska. Hvarje efterhärmning blir venligtvis dälig; man aotager jernvägar, moder, styrelseformer så godt man ken, men det är ej så lätt attjantega en nationalitet. Spaniens skall således, det hoppas vi, alltid förblifva egendomlig och ouppnådd.