Aftonbladet – 5 augusti 1863, sida 2

Det gör mig ondt, svarade Clemencia lifligt, Satt jag ej kan återgälda er artigbet, ty i fråga om religion förkastar jag hvarje äsigt, som jag ej anser vara den rätta. I alla verldsliga saker är hverje menniska fri i sitt omdöme och sin tro; men i de gudomliga, är h:arje afvikelse en synd.t cJag respekterar till och med denna er förkastelsedomX, sade sir George, med en likgiltighet som hos filosofen ofta så illa döljer bristen på sann religion. Min förkastelsedom bar mera värde än er aktning derlör, sade Clemencia sårad. Huru så, sefiora lt tcEmedan ni gilver namnet aktning åtlikgiltighet och kanske förakt, som uppkommit af brist på tro och af brottsliga tvifvel på trons kraft. Hvarlöre, svarade baroneten, alltid lika lugn, hvarföre kallar ni tviflet brottslighet? En af edra favoritförfattare, Leon Gozlan, säger, alt när man börjar tvifla är man redan till hälften öfvertygad.t När tviflet är becegradt, och ej när det beherrsker oss. För öfrigt4, tillade OClemencia hfligt, Skunna både mina vänner och favoritförfattare säga ganska mycket nonsens utan att derföre förlora min vänskap eller min gunst. Detta engelska ord som Clemencia lärt af baroneten, och som han med skäl ansåg för ett bevis på hences hjertliga godhbet, framkallade på hans läppar ett det ljufvaste och lyckhgaste leende. l Ni bör läsa, fortfor Clemencia, Sen of nutidens bästa franska författare, Octave Feuillet, som i detta afeeende uttrycker rig med den värma och hjerilighet, som är så utmärkande för fransmännen. Han säger bland ännvat: det är lätt att tvifla, men det är också fegt; tviflet är vanmakt och barns