Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 3

på de saker som framkalla den, utan sna rare på vårt eget hjerta, som mera gifvei än emottager denna känsla.4 ?Det är sannt, sefioraX, svarade vicomten: (man ser ju de obetydligaste och enklaste saker göra några personer den största glädje under det att andra ej finna nöje i de skönaste och bästa seker som erbjudas dem. Detta berorX, sade sir George, på en met eller mindre utsökt emak. 4Icke alldeles, svarade de Brian; jag ha sett mången med ganska dälig smak missnöjd med allt, och deremot andra med naste emak, som likt biet funnit boning i hvarje blomma. En förträfflig instinkt söm jag ej kan underlåta att beundrat. sede sir George med sitt kyliga leende. tSefiora fortfor han, till Clemencia, Shvad är det som bland alla jordiska ting har den lyckan ler förmånen att mest behaga er? Blommorna, svarade Clemsneia. Ni studerar händelsevis boteniken?4 Nej sefiorX, svarade Clemeircia utan att visa sig stött, Sjag förstår mig ej på alt klassifiera en enda växt; men Sioinnornn äro den materiella verldens egentliga poesi. Det är blott en nyhetsoch motsägelseanda, för hvilken intet är heligt, som vågar förlöjliga den sympati vi bysa för blom. stren hvilka i naturen oupphörligt förnya sig friska och sköna, liksom Boppers blommor i menniekans hjerta. Men, don Galo4, tillade Clemencia i gladare ton, hvad säger ni? Hvad är det som mest behagar er af denna verldens goda? De sköna, behaga mig mestaf allt4, sva. rade don Galo, med sittrartigaste och. för. nöjdaste leende. Jag kan ej underlåta att förena mig denna, den värde caballerons åsigt, sade vi comten. Ån ni, sefior don Jorge, hvadsäger ni? har jeg icke rätt?4 frågade don Galo. gnuggande sina händer, som redan voro tillräckligt röda, emedan han förkylt dem