Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 3

het vid kalkylers upprättande syues stundom hafva betraktats kom rent af dåraktigt. Den största skicklighet har blifvit nedlagd på uttänkandet af fyndiga skäl, till bevisande af just den markens utomordentliga fruktbarhet och värde, hvilken blifvit utstakad till eller tagits i anspråk för en påbörjad jernväg. Det torde möjligen förekomma mången, att våra omdömen äro allt för stränga; men på samma gång vi villigt erkänna att många Jordegare finnas, hvilka icke låtit förleda sig af ett otillbörligt vinstbegär, utan villigt åtnöjt sig med en rättvist beräknad jordersättning, så anse vi oss här nedan böra framlägga några få exempel i motsatt riktning. Vi välja expropriationsvämndens inom Svartlösa härad af Stockholms län protokoll af den 24 Maj 1859, derföre att denna handling lättast varit tillgänglig, och äfven derföre att den ojäfaktigt bekräftar våra ofvananförda omdömen. Den jord, som inom nämnde härad skulle afstås i och för vestra stambanan, börjar vid Liljeholmsbron invid Horns tull och sträcker sig i riktning mot Södertelje. Det är naturligt att den odlade och odlingsbara jorden inom denna trakt skall ega ett betydligt värde med afseende på dess läge i grannskapet till hufvudstaden; men man måste ändock förundra sig öfver det värde, som egarne både at den verkligt fruktbärande och den ofta högligen sterila marken påstått den ega, och hvartill den af expropriationsnämnden uppskattas. Vi vilja i sednare fallet anföra några exempel, och skola äfven härnedan meddela huru det af åtskilliga jordegare icke aktats för rof, att uppställa de oförsyntaste ersättningsanspråk. Landshöfdingen grefve Lagerbjelke, såsom egare af Stufsta, bar erhållit efter 900 rdr tunnlandet och med 50 4 förhöjning derjemte 1327 rdr 23 öre i ersättning för 31 uppskattade kappland odlad mark; och såsom egare af Elfgjö, efter 1000 rår tunnlandet jemte 50 förhöjning för 3 tunneoch 31 kappland, 5.974 rdr 90 öre; kongl. sekreteraren Odelberg, såsom egare af Flemmings berg efter 1000 rdr pr tunnland jemte 504 förhöjning för 7 tunneoch 14 kappland, 11,176 rår 47 öre; doktor A. H. Wistrand, såsom egare af Årsta, efter 1100 rår pr tunnland jemte 50 4 förhöjnivg för 1 tunnland 30 kappland (söder om tunneln) 3227 rdr 67 öre och efter 1400 rdr pr tunnland jemte 50 4 förböjnipg för 1 tunnland 22 kappland (norr om tunneln) 3598 rdr 99 öre eller tillhopa för 3 tunnland 21 kappland, 6226 rdr 66 öre. Måhända böra vi erinra, att enligt gälJande expropriationslag skall värdet å jorden beräknas efter densammas beskatfenhet då värderingen sker, och icke efter det skick hvaruti den möjligen framdeles kan försättas. Att de bärofvan omtörmälda värdena äro vida högre än hvad den ifrågavarande jor den under vanliga förhållanden kunde afyttras till, skall ganska säkert af ingen sakkunnig bestridas. Icke ens de bästa planteringsland på hufvudstadens utkanter betalas så högt: och af handlingarne inhemtas att den utlösta jorden ingenstädes är till bördighet och kultur på längt när jemförlig med de antydda planteringslanden. Men sådant oaktadt uppställde de här ofvan exempelvis anförde egarne vida högre ersättningsanspråk, Sålunda yrkade grefve Lagerbjelke, bland annat, att för afrösningsjord (bestäende af skog och hagmark) borde ersättningen bestämmas efter de grunder och till de belopp som hans granne, egaren af Flemmingsberg, hr Odelberg, begärt för den jord han kommer att till jernvägen upplåta. Hr Odelberg uppställde såsom grund för den honom tillkommande ersättningen, att värdet å afkastningen från den honom tillhörande egendomen ikulle minskas genom konkurrensen med de längre bort beägna egendomarne, hvilkas produkter på den blifvande jernvägen lättare transporterades till Stockholm, hvarigenom han icke tog i betraktande att jordens värde då lösningen skedde var den enda ersättnipgsgrunden. Åtskilliga hus vid hans egendom, hvilka icke för jern banan behöfde rifvas, voro derjemte belägna så nära intill banan, att antändning å desamma kan vara att befara ef gnistor från de å banan framilande lokomotiverna; att då brandförsäkring å dessa hus och deruti förvarad lösegendom icke torde meddelas utan förhöjda premier, och då värdet å dessa hus uppskattades till 50,000 rår, så fordrade han i ersättning för förmodad tillökning i brandförsäkringspremwiert 1000 rdr. Åker eller äng vid Flemmingsberg ansåg hr Odelberg värd 1936 rdr 60 öre tunnlandet, och hvartill också ersättningen för afstådd mark borde bestämmas samt ytterligare ökas med 50 4 af värdet. Således i allo 2904 rdr 90 öre tunnlandet. För odlingsmark fordrade br Odelberg 17-6 rdr 60 öre och för Bergbackar 200 rdr tuonlandet och i begge fal.en derutöfver 50 4 förhöjning o. s. v. Detta allt af en man, som alltför väl kävner att ingen jord i hela vida trakten ens betalts med hälften af dessa belopp! Men ingen har dock öfverträffat doktor A. H. Wistrand, hvarken i vidlyftighet eller i pompösa ordalag vid motiveringen af sina ersättningsanspråk eller i oförsynt tilltagsenhet vid dessas uppgörande. Vi beklaga att hr Wistrands digra anförande, upptagande sex tätt skrifna ark, ett mästerstycke äfven i kaligrafiskt afseende, icke kanin extenso intagas här; men vi vilja dock ur detsamma meddela läsaren nägra få af de många godbitarne. Sålunda påstår hr Wistrand alldeleg bestämdt att hans jord 4i det afseendet är olik med all annan, såväl hittills inom hela riket för det afsedda ändamålet upplåten, som äfven till sfstående ifrågasatt, att den genom sitt läge ända invid