Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 3

stridsfärdig mot upphofvet dertill. Sålede: besvarade han vicomtens helsning meq isande köld. En Jjuf och bedjande blick ur Clemencias öga afväpnade honom visser ligen något, men han deltog ej med ett orc i samtalet, för att visa hur besvärlig de Brians ankomst föreföll honom. Detta va ganska olikt sir Georges vanliga fina takt men den okufliga britiska stoltheten tog denna gåpg fullt ut sin rätt. Vicomten bemärkte denna tystnad och förstod ganska väl orsaken dertiil. Om sir George var qvick, underhållande och bitande i sitt sätt att samtala, så val vicomtens konversation utomordentligt fin. stundom djup, stundom upphöjd, alltid läro. rik och alltid behaglig. Clemencia hörde honom med nöje och han talade om saker. som fängslade hela hennes intresse. Sir George yttrade ej ett ord, och han närvaro tycktes nästan förgätas, såsom dej ofta händer hvar och en, som förskanpsal sig bakom en alltför ihärdig tystnad. Huru? tänkte han inom sig; ty dåhan ej hade något annat föremål för sina sar kasmer, slungade han dem mot sig sjelf Sskall jag sitta här och spela den löjligs roll, som spaniorerna kalla att Yrasa a! svartsjuka på långt håll, skall jag gå mir väg? 4 yckligtvis inträdde just nu don Galo. Vid edra fötter, Clemencia. Sefior Visconde, jag kysser edra händer. BSefior don Jorge, jag är er ödmjuke tjenare. Det ä1 en köld som vid polen. Norra eller södra polen?4 frågade sil George, eom nu först blandade sig i sam. talet. Norra polen naturligtvis! svarade der Galo. Sir George skrattade högt. Vicomten smålog. Don Galo4, sade Clemencia, vi talade just nu om hvad som i allmänhet mest be. agar menniskorna. För min del tror j:g att känslan af behag ej så mycket beror