Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 3

de läga samt frambringar detta slags enjouement, som våra grannar så oöfverträff ligt benämna ett själstillstånd af ren, oskyl dig glädje. I denna känsla blandade sig kärleken, utan ett visa sig, liksom i en blomsterträdgård tonerna ljuda at en dold musik. Sir George visste det väl; Clemencia anade det knappast. Clemencia, sade sir George med uppriktig hänförelse, mellan barnet som förtjusar mig och fen som jag beundrar finnes änvu ett annat förtrollande väsende — en älskad qvinna. Skulle vi ej föredraga detta framför de båda andra, hvilkas skepnad ni vexelvis antager? Sir George, svarade Clemencia, jag skulle ej vilja vara älskad om ej af blott en enda man.4 tHvem, Clemencia? Den, som jag älskade tillbaka. Ni är kanske den enda qvinna som tänker så.4 tJag skulle således vara olik alla andra ?4 sade Clemencia allvarsamt. Jag ser alt min far hade rätt då han sade: lyckan är ej för den sor: söker henne, utan for den som möter henone.4 Ni skulle således ej vilja älska, Clemencia? Har ni kanske gjort ett löfte, som hindrar er derifrån? Nej, sefior; men att älska eller icke älska består ej i att vilja eller icke vilja. Med en natur, böjlig och eftergifvande som er, fruktar jag att just detta är fallet. CAck, att ni sade sannt!4 utropade Clemencia med en suck, ty hon kom att tänka på Pablo. Sir George, som på ett helt annat sätt uttydde detta utrop, ämnade just svara, då vicomten inträdde. Sir George, som vanligen var kall, ironisk och föga meddelsam, samt endast undantagsvis och lifvad af en skön qvinnas sällskap aflade sin vanliga stelhet, behöfde blott den ringaste motgång för att vara