Aftonbladet – 4 augusti 1863, sida 2

OT RA BDT tvistade. Att poster förefunnits med afseende å hvilka de ansett sig icke kunna medgifva behötligheten eller för hvilka de trott me el icke nu böra disponeras, är naturligt, då de väl icke kunnat afsäga representationen all pröfningsrätt med afseende å dispositionen af statsmedlen. Det skulle, i vär tanka, vara välbetänkt, vara poltiskt klokt af adel och prester samt af de medlemmar af borgareståndets minoritet, som råkat inkomma i förstärkta utskottet, om de icke temnade utan allt afseende borgareoch bondeståndsmajoriteternas önskningar i dessa punkter; ty det lärer icke vara tvitvelaktivt att ett oupphörligt kullvoterande af dessa stånds beslut måste under förhandenvarande förhållanden alstra en icke ringa bitterhet, icke så särdeles önskvärd måhända för dem det vederbör. Vi lofva oss dock, som sagdt är, icke mycket af den sans och den billighetskänsla, som vi tro härvid skulle vara på sin plats. I afseende å de ännu oafgjorda jernvä frågor, som biifva föremål för det förs utskottets beslut, äro resultaten mä ovissa. Vi hade häromdagen tillfälle visa, att i hvarje at de omtvistade punkterna krafterna något så när uppvägde hvarandra och att det torde blifva beroende på icke så särdeles många röster åt hvilkendera gidan vågskålen i hvarje fall kommer att luta. Atgörandet torde dock lyckligtvis här ligga i händerna på dem, som icke äro afgjorda partimän i de omtvistade frågorna, utan törmå höra och afväga skäl. Det är att hoppas att dessa skola, i hvad angår vägen Upsala—Seala, inse giltigheten af de många skäl, som tala emot anvisandet för närvarande af några medel till en sädan bansträckning. Det har varit en genomgående tanke i alla ständernas vid denna riksdag fattade beslut om anslag till bansträckningar, att de beviljade medlen skulle anvisas till banor, som bilda i och för sig något helt och som kunna med de anslagna beloppen verkligen fullbordas. Beviljandet af ett anslag till påbörjande af arbeten å en linie Upsala— Sala skulle vara alt helt och hållet afvika från denna grundsats. Den million, som på detta arbete blefve under instundande tre är nedlagd, skulle komma att en lång följd af år ligga fullkomligt räntelös, allrahelst som terrängens beskaffanhet är sådan, att der icke förekomma nägra svårare och mera tidsödande arbeten, hvilkas undangörande på förhsnd skul!e fortskynda liniens fulibordan då medel en gång komme att anslås till dess färdigbyggande. Att kostnaden för materialier och belälsaflöning under en längre arbetstid äfven skulle ansenligt fördyra hela anläggningen, inses af enhvar. Dertill kommer att ständerna vid denna riksdag redan anvisat så enorma belopp till statsbanor och bibanor, att summan är icke obetydligt större än man förut någonsin ansett sig kunna ifrågasätta, och att de redan beslutade anläggnin arne säserligen komma alt absorbera så ansenliga arbetskrafter, att de öfriga mnäringarne och framför alit jordbruket deraf torde komma alt röna ett högst kännbart ioflytaude. Redan dessa owständigheter synas tala så kraftigt emot voterundet al ärnu en million blott och bart för att ständerna skola ha tagit på hand på en viss bansiräcka, att man verkligen skulle förundra sig huru ett sådant anspråk anständigtvis kunde framställas, så vida man icke vore alltför van att se alla konsiderationer vika då det gäller att i fråga om jernvägsanläggningar främja enskilda och lokala intressen på det allmännas bekostaad. Men dertill kommer det ännu vigtigare skälet, att man genom denna påhandgitoiog å Upsala —Sala-bavan bundit händerna på kommande ständer och afsknrit all möjlighet til noggrannare och måhända mognare pröfning ef frågan om lämpligaste riktningen för norra stambanens fortsättning. Det invändes väl, att denna fråga under så mänga år stått på dagordningen och blitvit så utdebatterad, att alla erforderliga materialier för dess bedömande redan äro för handen; men förhållandet är i sjellva verket icke sådant. All den diskussion, som hittills förts om den norra stambanans sträckning, har gällt tvisten öser och vester om Sigtunafjärden, och man har förnämligast, om ej uteslutande, sysselsatt sig med att söka ådagalägga fördelen att de första 6 eller 8 milen af banan lades i den ena eller den andra riktningen. Numera är siällningen en helt annan. Att Upsalabanan skall byggas är afgjord sak, och frågan är nu hvad som med afseende på detta gifna faktam blir för landet bäst och nyttigast alt vidare åtgöra. Den tanken har blifvit framställd — och af män, icke kända för att bära till torgs lösa hugskott — att landet norr om Mälaren, der Sverge har sin största bredd, icke kan för framtiden finna sig belåtet med en enda jerobana norrut från Stockholm. Attdeona tanke verkligen är behjertansvärd, bevisas bäst deraf, att ettisista stunden framkastadt förslag, åsyftande dess förverkligande, genast vann så mycken anklang, att det kan anses vara hufvudsakligen med anledning af detsamma som två riksstånd stadnade vid beslutet att bevilja medel blott till linien Stockholm-Upsala, på det kommande ständer må ha händerna fria att taga berörda förslag i närmare öfvervägande. Under sådana omständigheter synes det såsom blott de kunna vilja afskära möjligheten af en sådan ytterligare pröfoing af frågan, hvilka antingen bestämmas af enskilda iutressen eller äro förblindade af partinit eller, slutligen, afgilva sitt votum såsom återtjenst för understöd, som de erhållit för andra intressen, som legat dem om hjortat. Vi hoppas att de som icke tillhöra någondera af dessa kategorier skola befinna sig i majoriteten inom det förstärkta utskottet, helst somj: genom afslag nu å linien Upsala—Sala,!! ost TAN ORREODT INTENNAAROT EEK ER Sr Dal dt het kanske skulle hafva vunnit; och jag