Förstärkta statsutskottet börjar om torsdag sina vigtiga voteringar. Deras resultater motses denna gång icke med synnerligt intresse i hvad de egentliga statsreglerings frågorna angår; ty tack vare jernvägsintrigerna, har utskuttets sammansättuing, enligt hvad vi nyligen hade tillfälle visa, blifvit sådan, att all anledning är för handen, att i nästan hvarje fall den högre summan eller det tilläfveotyrs belt och hållet omtvistade anslaget blir beviljadt. Åtskilliga af de medlemmar af borgareståndet, hvilka in kommo i det förstärkta utskottet såsom an hängare af en viss åsigt i jernvägsfrågorna, skola troligen ieke, att sluta af deras föregåenden, hafva sig synnerligen angeläget att vid det förstärkta utskottets voteringar understödja de beslut, som fattats af majoriteten inom det stånd de representera. Antagligen är det lika fruktlöst att vända sig till dessa herrar som till ledsmöterna at adeln och presteståndet med erinran om lämpligheten, just för det närvarande, att icke gå alltför långt i sitt nit att i hvarje fall bevilja högsta möjliga anslag. Eljest skulle det väl kunnat sägas, att tidsomständigheterna na verkligen kunde vara egnade att iakttaga någon hofsamhet från den sida, som vanligen vill med så stor frikostighet disponera öfver folkets medel. Man borde måhända på denna sida icke helt och hållet förgäta det tillmötesgående, seom vid denna rikedag egt rum från borgareoch boadeständsmajoriteternas sida. De ha under hela denna riksdag visat den största beredvillighet att eftersomma regeringens anslagsfordriogar äfven der de gällt mycket stora belopp, samt föremål, hvilka under andra om