Aftonbladet – 30 juli 1863, sida 3

Grefve af Ugglas var lika varm vän af tullfrihet på spanmål som föregående talare, men, jehura han på det högsta önskade att alla ståndets ledamöter i förstärkta utskottet måtte rösta I för den liberala åsigten, kunde han icke medl gifva frånträdandet af ett beslut, fattadt genom omröstning och efter en så grundlig diskussion. Hr Wolfelt förklarade att, äfven om i detförsta betänkandet ladugårdsprodukter varit skilda från den punkt; som handlade om spanmål, skulle han hafva röstat för tull på den sednare artikeln, särdeles som den vore nödvändig för att odlingen af isynnerhet de ädlare sädesslagen ej skall gå alltför mycket tillbaka. Ansåg att ståndet måtte konseqvent vidhålla sitt beslut och afslå inbjudningen. Grefve G. K. Hamilton talade deremot för bitm. till inbjudningen på samma grunder som hr tf Ugglas trade sig i enahanda riktning söm gfetyen al samma mn; Frögren bleve ju i alla fallej afgjord; ty bondestendet skulle säkerligen ej frånträda sitt beslut, ; Hr v Kramer genmälde hr Woltfelt anghenar de ädlare sädesslagent. Man bör icke på dem fästa särskildt afseende, ty på den ena orteti unna de mindre ädla med mera framgång odjas. Så hade talaren sjelf i Skottland sett huru en skicklig fatmer äteslutande odlade potates, emedan sådant bäst lönade eig. Adelns heder vunne intet genom att ytterligare sätta en stämpel af prohibitism på sitt beslut. Itt bifall till inbjudningen vore ingenting annat än att återtaga rättigheten till att åtskilja spanmål? fån ladugårdsprodukter, som man, när frågan förra gången förevar, hade försummat. Grefve af Ugglas anmärkte att det var svårt bestämrna majoritetens verkliga åsigt, som bäst utröntes genom voteringen i förstärkta utskottet. Grefve Hamilton, gom åter fick ordet, ansåg att man icke bör drifva aktrihgen för majoriteten alldeles för långt. Just det störa antal röstande, som infunnit sig förra gången frågan förevar, bevisade att denna majoritet varit tillfällig. Talaren hoppades att det beslut, som nu komme att fattas, blefve efiligt med de principer, ståndet alltid hyllat. Af grefve Hamilton begärd votering utföll med 22 ja mot 29 nej, hvadan inbjudningen var afslagen. Voteringspropositionerna, jemte de öfriga i memorialet förekommande, godkändes. 4 Samma utskotts utlåtande n:o 14, 1 anledning af äterremiss i vissa delar af betänkandet n:o9. angående allmänna bevillningen, bi:ölls. I 8 vidhåller utskottet sin af 3 stånd godkända men af adeln återremitterade tilllstyrkan. att vid tillämpningen af stadgandet om befrielse från och lindring 1 bevillningen för -inkotnatbelopp, som understiger 400 rdr eller icke uppgår till mer än 1800 rdr; skattskyldigs alla årsinkomster, således äfven de, som härflyta från fastighet eller aktier, skulle sammanräknas. Hr v. Koch insåg icke någon annan utväg än att stanna vid detnu gällande, sedan 3 stånd bifallit utskottets förslag, och skulle anse det för en olycka om detta nu blefve ständernas beslut, emedan detta upphäfver hela grunden för bevillningsförordningen, som är att icke sammanblanda kapital och fastighet. Grefve af Ugglas och hr E. W. Nordenfeldt yrkade bifall till utskottets förslag, afsedt till förekommande deraf att möjligen den på jordegendom förmögne men på kapital fattige skulle kunna befrias från beskattning för det sedhnåre. Denna åsigt gillades af ståndet. Memorialet n:o 15, i anledning af riksståndens skiljaktiga beslut angående stämpelafgiften, bifölls utan diskussion. Slutligen företogs till behandling sammansatta bevillnings-, lagoch ekonomiutskottets utlåtande n:r 5, i anledning af dels gjorda anmärkningar mot vissa delar, dels ock riksståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af betänkandet n:r 2, angående vilkoren för bränvinstillverkning, hvarom öfverläggning förekom vid följande SS: S 2 angående terminsindelningen, som af adeln blifvit återremitterad, hemställes att detta stånd måtte fatta definitivt beslut i frågan. Hr v. Knorring, söm ansåg beräkningen af terminen till 14 dagar alldeles olämplig, förordade bibebållandet af den nu gällande. Hr v. Koch skulle helst velat lemna fabrikanten full frihet, förordade bifal till hr Lemchens af borgareståndet antagna reservation, enligt hvilken tillverkningen skulle få börjas äfven den 1 November och fortsättas i 5 terminer. Hr Reutersvärd hade ingenting emot hyssnämnda reservation, om blott tiden inskränktes till 3 terminer. Af enahanda åsigt var hr E. W Nordenfelt, som ansåg isynnerhet vigtigt att man äfven får börja den 1 November, emedan landtmannen under Oktober har så mycket maktpåliggande arbete och dessutom har olägenheter af den under denna månad infallande flyttningstiden. Sedan hr 9. Koch förenat sig om hr Reutersvärds förslag, blef detta af ståndet godkändt. På hemställan afdenne sednare samt grefve af Ugglas beslöts att de öfriga stånden skulle till beslutets biträdande inbjudas. I 8 22 punkten 1 hafva samtliga riksstånden bifallit förslaget att, om tillverkning under en termin skulle med mer än en tiondedel öfverskjuta det belopp, hvarför anmälan skett, afgiften för den del af öfverskottstillverkningen, som öfverstiger. denna tiondedel, skall utgå med en fjerdedels förhöjning utöfver hvad i 19 S finnes bestämdt, äfvensom att tillverkare skall för sådant öfverskott inom 8 dagar efter terminens utgång till landtränteriet inbetala den derå belöpande afgift; dock har bondeståndet beslutit att näst efter orden: under en termin skulle inflyta orden: Celler under tvenne eller flera efter hvarandra följande terminer, samt att efter orden: inom 8 dagar efter terminens utgång skulle inflyta orden: eHer, der tillverkare begagnar tvenpe eller flera efter hvarandra i ett sammanhang följande terminer, inom 8 dagar efter sista terminens utgång. Utskottet anser emellertid, genom de tre andra ståndens beslut, denna bondeståndets mening hafva förfallit. — Häremot uppträdde hr v. Koch, som ansåg frågan vara af beskattningsnatur och ville att denna punkt skulle återremitteras, med äläggande för utskottet att uppsätta voteringspropositioner. Hrr Reutersvärd och vy. Knorring ansågo deremot ämnet vara en ekonomisk fråga och blef derefter utskottets hemställan bifallen. 23 handlar om återlyftning af-medel ifall under en termin tillverkning ej skulle uppgå till det belopp; hvarför afgift blifvit erlagd. Bondeståndet hade härvid gjort ändringar, analoga med de vid förra vidtagna, hvilka likväl utÅ skottet ansett hafva genom de 3 andra ståndens beslut förfallit. Hr v. Koch förklarade förhållandet här vara enahanda. Yrkade afslag och åläggande att uppsätta voteringspropositioner. Hr Reutersvärd anhöll om bifall på förut åberopade skäl. 8 bifölls. Hrv. Koch reserverade sig mot besluten angående de begge SS, emedan de vore grundlagsvidriga.