Aftonbladet – 29 juli 1863, sida 2

SJUNDE KAPITLET, Pablo sof föga denna natt. Han kunde ej förjaga tanken på Clemencia och på hen nes bedröfvade utseende, samt oroade sig mycket öfver orsaken dertill. Följande dag medförde emellertid alla de upplysningar han kunde önska, ty don Mar tin kallade honom in i sitt ekrifrum, för at samtala med honom. Pablo, min gosse, började han, du är ju åtta och tjugo år och har ögon i hufvu det. Ja, sefior, båda delarne, svarade Pablo med ett kyligt emåleende; det enda som tydde på att hans onkels frispråkighet icke alltid behagade honom, eburu han ej kände sig stött deröfver, emedan han med en god och älskvärd kerakter förenade ungdomen: och bildningens fysiska och moraliska ötverlägsenhet öfver sin onkel. Nå, i så fall förmodar jag att du ej skall försmå min malva rosita, eh?4 Jag?4 utbrast Pablo utom sig af förvåning. Ja, min gosse, just du. Man säger ju att det fulaste fåret får ofta det bästa... men, hvad jag ämnade säga var att jag beslutat det ni båda kunde gifta er med hvarandra, och så kunde vi alla, liksom nu, få vara tillsammans. Pablo visste ej ens om han rätt förstått sin onkel. Tanken på en sådan lycka hade aldrig framställt sig för honom. Hans hjerta slog högt af fröjd och han var nära, att öfverlemna sig åt de ljufvaste förk oppningar, då tanken på Clemencias bed.gfyade utse ende hastigt påminde honor, om huru ovär: dig han egentligen var e, dylik sällhet, och att hennes tårar omöi.,t kunde hafva nå gon annan orsak är att samma förslag blif vit för henne ramstäldt och att det miss hegat her a. För att blifva säker på dett fråga? e -sMen, sefior, hvad skall Clemencia sögt FK u Lam ort förslan 2