Aftonbladet – 28 juli 1863, sida 3

1509 SJ0.000 dito; hvarelter den åter ökade sig 15860 till 1,090.000 dito, 1861 ; 1,257 000 dito, och 1862 5, 1,320,000 dito. Näraf visar sig att i samma mån som ini förselförbuden inskränktes, ökade sig yllefabrikationen inom landet, i semmanhang hvarmed bör erinras, att just af sådana klä dessorter, som fingo mot tull införas, ökades trots denna omständighet tillverkningen inom landet företrädesvis och mest af de finare beklädnadssorterna, ehvru införseln af dessa obestridligen var för importörerna fördelaktigast. Vidare är det anmärkningsvärdt, att just under den period då handelskrisen pågick, och hvilken af lätt insedda ekäl mäste verka ganska menligt på yllefabrikationen, eller kanske rättare sagdt på afsättningen, så blefvo flera nya fabriker anlagda och i vida större skala än tillförene, en omständighet, som otvetydigt ådagalägger att icke blott stora kapitaler företunnos, utan äfven att det ansågs lönande disponera dem i och för ett yrke, som kuappast ett tiotal af år dessförinnan omöjligt ansågs skola bära sig utan det strängaste skydd. Uuder åren 1856 —60 — således sedan det absoluta förbudssystemet redan var öfvergitvet — nyanlades i Norrköping icke mindre än 24 stora klädesfabriker, (de flesta af bolag, som disponera öfver stora kapitaler). Under åren 1858— 60, och säledes under sjelfva krisen, anlades aderton stora fabriker, och alla förseddes med de bästa och dyrbaraste maskiner, som kunde åstadkommas ). Konkurrensen har vidare haft det goda med sig, att jemte det fabrikationen både i qvalitet och qvantitet stigit, och i afseende på priset kan täfla med utlandets, har äfven en fördelaktig fördelning af arbetet inträdt, så att de särskilda fabrikerna numera hufvudsakligen tillverka vissa slog af wvlleväfnader, på för dessa särskildt konstruerade maskiner. Slutligen bar konkurrensen medfört det stora gagn, att ehuru maskinkraften iregeln medför besparing af menniskokraften, har ändock de talrika och ständigt tilltagande fabriksarbetarnes ekonomieka ställning betydligt förbättrats. Man skall tilläfventyrs fråga huru sist anförda påstående kan styrkas. Se här de skäl hvarpå jag grundar mitt omdöme. Under de dagar jag nyligen vistades i Norrkö ping, har jag besökt ett stort antal fabriksarbetare i deras bostäder, äfven de som äro belägna i stadens utkanter, der vanligen de minst bemedlade bafva sitt hemvist. Med få undantag har jag fonnit hos arbetarne en viss komfort, nästan öfver allt en vida större renlighet än jag hade väntat, och som onek ligen betingas af ett visst ekonomiskt välbefinnande. Bostäderna voro ljusare, rym ligare och bättre omsedda samt byrorna billigare än fallet är i hufvudstaden, der man så ofta ser arbetarefamiljer inklämda i trånga och ohyggliga, men dyra kyften. Åtskilliga fabriksbolag hafva uppfört rymliga boningshus för sina arbetare, och andra bolag äro betänki:a på att göra sammaledes, Jag påträffade flerstädes — t. ex. vid den nya alln norr om staden — vackra boningshus af tegel. oftast två våningar, innehållande 6—8-—10 rum jemte kök, dels redan vppförda, dels under byggnad och tillhöriga fabriksarbetare. Då jag frågade hvarifrån de erhåliit medel till dessa byggnader, så fick jag alltid till svar: Jag hade sjelf samlat nåzot, och så har jog fått lån i fabriksföreningens kassa, och slutligen har den fabrikören (eller det bolag) hos hvilken jag arbetar också hjelpt mig.t) Dessa uppgifter kompletterades af andra; man upplyste mig att ganska många arbetare flitigt göra insättningar i stadens sparbank, tills de hvardera sumlat sig ett kapital af 1000 å 1500 rår, då kapitalet antiogen uttages och, mot högre ränta än sparbanken lemnar, utlånas mot inteckning eller insättes hos principalen, eller användes till grundfond för en bygenad, eller för inköp af en sådan. Denna alltjemt fortgående omsättning förklarar hvarföre insätsningarne i Norrköpiags sparbank, ehuru den är ganska gammal, ändock icke, öfverstiga yi million riksdaler. Den uppsamlar de små kapitalerna, men då dessa på hvarje hand uppnätt till ett visst kapitalhelopp, så uttages det och placeras förmänligare. Deti: är väl icke sällsynt att en eller annan arbetare förbygger sig; men då så sker, köpes huset at någon annan, som eger bättre kapitaltillgång. Jag säg fubriksarbetarnes : hustrur tidigt på förmiddagarne infinna sig på ;: torget för ett göra sina uppköp, och jag I blef öfverraskad att erfara huru angelägna de voro att förse sig med lifemedel af: bästa beskaffenhet och i icke ringa qvanti-! teter. I alimänhet hade arbetarne ett friskt !l utseende och voro väl klädda. Den blekaj ansigtsfärg, den klena kroppsbyggnad och den betryckthet, som jag så ofta utomlands j! sett hos barnen å fabrikerna, var vida mera ;! L l sällsynt vid fabrikerna i Norrköping. — Det är naturligt att i ett samhälle, der fa briksindustrien är större än i någon annan af våra städer och der det stora tilertalet af; befolkningen sysselsättes vid fabriker, der! skall äfven fattigdomen förefinnas; men vid j! mitt besök på stadens fattighus, påträffadel: jag ett vida färre antal gamla fattighjon än jag hade väntat, hvaraf jag drog den slut-i. sats, att de, om jag så får uttrycka mig, utarbetade ändock hade en smula bättre j utkomst än den som fattighuset kan eri: bjuda.4 Någon egentlig missbelåtenhet kunde jagi: icke under mina besök hos arbetarne spåra j å deras sida mot principalerna; åtskilliga klagade visserligen öfver för ringa arbets-:. förtjenst, men derför fingo i de flesta fall! de nya maskinerna? uppbära skulden der, i! likasom vid nästan alla andra fabriksanläggningar. Jag sammanträffade emel-1 lertid med ganska många fabriksarbetare !! som medgäåfvo att arbetslönerna på de sista j 10 åren stigit gan:ka betydligt, dervid dei: dock erinrade att lefnadskostnaden stegrais!: