Aftonbladet – 28 juli 1863, sida 3

alla de exponerade fabrikaterna endast på maskiner af utmärkt beskaffenhet kunna åstadkommas, och han uttalade sin förundran deröfver, att, då totaltillverkningen ännu icke var större, det ändock kunde löna sig anskaffa sä dyrbara ivrättningar, som fallet är. Totalomdömet blef att yliefabrixationen i Norrköping stod ganska högt, och att den hvad produkternas solicit:t och appretyr beträtfiade kunde mäta sig med utlandets, och äfven i afseende på priset, såvida bekläduadsartiklar af lika beskaffenhet jemfördes. Dessa omdömen af en i detta fack fullt hemmastadd man återförde i mitt minne åtskilliga omständigheter, som jag begagnar tillfället att framhålla. Det är bekant att statsmakterna från början ef 1830-talet ganska kraftigt, och med framgång befordrade produktionen at ull, särdeles af finare slag. Spanmålspriserna stodo då vanligen gan-ka lågt, och det befanns lönande att anlägga större schäferier. Ullproduktionen steg också efterhand med hänsyn till våra förhållanden ganska betydligt, dock icke i tillräcklig mängd för fabrikernas hehof, hvadan allt framgent, likasom tillförne stora qvantiteter utländsk ull måste införas. Det visade sig emellertid snart att denna producerades under jemförelsevis gynnsammare förhållanden än här i landet, och således kunde af fabrikanterna köpas på billigare vilkor. De svenska schäferiegarne började snart klaga öfver brist på skydd mot den utländska konkurrensen och fordrade alltså att tull ekulle åsättas utländsk ull. Allmänheten fordrade för sin del att det skydd mot utländsk konkurrens som yllefabrikanterna åtnjöto måtte afskaffas, och kläde al alla slag få införas mot tull. Under flera år gjordes dessa tvistefrågor till föremål för offentlig diskussion vid ullmarknaderna i Norrköping. Fabrikanterna anförde dervid att de olika sorter ull somi af dem förbrukades icke i tillräcklig mängd kunde produceras inom landet, och att om införseltull i ändamäl att befrämja den svenska ullproduktionen skulle beslutas, måste tullen naturligtvis blifva ganska hög, en åtgärd som deuna skulle bafva till påföljd att det svenska klädet måste blifva vida dyrare än tillförne, och i sammanhang härmed den redan ganska stora smuglingen än ytterligare stegrad. Beträffonde det yrkade införselförbudets upphälfvande och utbyte mot införseltull, så, och enär den svenska fabri-1 kationen omöjligt kunde uthärda täflan med utlandets yliefabriker, så förutsades att om den yrkade ätgärgen blef medgifven, skulle den inhemska yllefabrikationen absolut gå under och de talrika fabriksarbetarne bringas i armod. Dessa frågor gjordes naturligtvis äfven till I förewål för ständernas behandling och å ömse sidor sparades icke på ansträngningar till förment fromma för de motsatta intressena. Emellertid hade den svenska ullproduktionen blifvit utsatt för en vida farligare j. konkurrent än tillförne. Först och främst : började den svenska spanmålen stiga i pris j. och mgå i den europeiska merknaden, och dernäst hade ea ganska betydlig öfverproduktion af ull i Tyskland inträffat, med påföljd att ullpriserna deklinerade betydligt. Dertill kom något längre fram, att de företagsamma en:elsmännen, som konsumera så stora qvantiteter ull, hade anlagt ofantliga schäferier i sina kolonier, äfvensom att dylika schäferier jemväl blifvit anlagda i åtskilliga andra tranemarina länder der klimatet var särdeles gynnsamt och omätliga betestrakter förefunnos, allt med den påföljd att i den europeiska marknaden stora ullpertier började införas och afyttras till priser, vida billigare än de till hvilka både den tyska och den svenska ullen kunde säl jas. Verkan deraf var att Tysklands bästa schäferier plötsligen måste reduceras, och de svenska likaledes, Då man sedermera påstått, att de inom vårt land vidtagna åtgärderna till ullproduktionens befrämjande innefattade ett stort misstag, begår man dock en orättvisa, enär, då dessa åtgärder vidtogos, ingen kunde ana att en så farlig konkurrens skulle upp stå, som fallet sedan blef, hvarjemte bör besinnas att det alltid är väl betänkt, att. staten på ett klokt sätt söker befrämja produktionen at sådana artiklar, som i landet j: kunna åstadkommas, och som i stor mängd erfordrås för den allmänna konsumtionen. Produktionen isynnerhet af fin ull har emeliertid betydligt nedgått här i landet, och fårskötseln har slagit in i en annan riktning. Får som lemna mera och bätre kött jemte mera, fas än prötre u!l än de finulliga fåren lemna, införskrifvas numera företrädesvis fråa Eoglsnd, och deras antal ökas här ganska betydligt, hvilket också är fallet i vissa delar af Tyskland, der man bemödar sig att bilda schäferier som lemna medelfin ull i större mängd jemte rikligare och bättre kött. OCheroende af ofvan anförde omständigheter pågick agitationen här till förmån för yrkandet att yllefabrikater skulle rot tull få införas. Visserligen fortsatte ännu företrädesvis de äldre fabrikanterna attihärdigt bekämpa det liberalare tullsystemets tillämpande på deras yrke, förutsägande den sven eka yllefabrikationens undergång, om detsamma antoges. Emellertid — och det är dit jag vill komma — bar erfarenheten redan fullständigt gifvit vid handen, att nämnde system, försigtigt tillämpadt, såsom fallet varit hos oss, älven i afseende på yllefabrikationen, varit högst välgörande. Oaktadt utländska yllefabrikaters införsel mot måttlig tull blifvit medgifven och oak tadt den ing lunda är i aftagande, har den förr så befarade konkurrensen alldeles icke un dergräft den inhemska klädestillverkningen, utan fast hellre medfört ett motsatt förhål. lande. Bevisen derpå ligoa nära till hands Tillverkniagen af ylleväfnader i Norrköping utgjorde (då det absolptea inföselförbudet ännu var gällande) i runda tal mm Aa A Am AA 4 ————---2-—-xX2--nnnns. fmaoo wmmj eco. wwmm—m—m—onmns--—-— a:2m2ns—-—-—-—--nrn pm bh h Mmi—njnmnwn—oo9—nn—-—-— X Mm