Fabriksoch handtverksföreningarnes exposiilon i Norrköping. (Korrespondens till Aftonbladet.) Invid den väldiga Motala ström, midtför den täcka Sirömsholmen och i närheten ef ångfartygshamnen ligger en ståtlig stenhus: byggnad, nyligen uppförd i en vacker, men enkel stil. Man inser ganska lätt att den icke är vågon privatboning. Den är också afsedd för en läroanstalt af det slag, som hvarje större stad numera är angelägen att förskaffa sig, och gom med skäl anses absolut behöflig der industrien redan slagit rötter och vidare skall vinna förkofran. Den ifrågavarande byggnaden, bekostad genom enskildas donationer, är afsedd för Norrköpings tekniska skola. I dess öfra våning hade en stor saljemte eft par engränsånde rum upplåtits till lökal för den ifrågavarande expositionen, hvars nitiska beatyrelse likvisst i ett fall missräknat sig, dock på ett i verkligheten ganska tillfredsställande sätt. De till expositionen insända artiklarne hade nemligen blifvit vida talrikare än från början beräknats. Följden deraf var att den upplåtna salongen, i hvilken man företrädesvis ville inrymma berörde artiklar, snart betanns så öfverfylld, att dessa väl mycket måste sammanträngas, hvarigenom deras noggrannare beseende af de talrika besökande i icke ringa mån försvårades, älven derföre att det till passagen disponerade utrymmet hade måst betydligt inskrinkas. Förnekas kan emellertid icke, att af tvenne olägenheter vil en exposition, är dock bristen på tillräckligt utrymme, förorsakad af ett: stort antal utställningsföremål, i ella händelsor att föredraga framför ett stort utrymme, föranledt af en ringa tillgång på expoeitionsartiklar. Bestyrelsen hade dock både med smak och skicklighet ordnat utställningen, hvilken också åstadkom ett ganska angenämt intrygk. Åtskilliga till Norrköping icke hörande industriidkares önskan att äfven få sina tillverkningar exponerade, hade bestyrelsen med berömvärd välvilja tillmötesgått, hvarigenom det hela antog karakteren af. en industriutställning i större skala. Då Norrköping innesluter det största antelet fobriker för ylietillverkning här i landet, var det en-gifven sak att expositionen af nämnde tillverkning både skulle intaga första rammet och ådraga sig min synnerliga uppmärksamhet. Från ett ganska betydligt antal af stadens mest akrediterade lefabriksfirmor hade talrika prof, alla i större stycken, blifvit exponerade af olika sorter kiäden, korderoj, cottlin, drapp, doffel, milton oc: satin, — med få ord fagdt alla de särskitda slag af ylletyger, som numera erfordras för tillfredsstäilandet icke blott ef den stora allmänhetens, utan äfven af den högt uppdrifoa lyxens anspråk. Det skulle vara aittiör djerft om jag ville upphäfva mig till domare öfver dessa fabrikaters beskaileohet. . Men en lycklig tillföllighet gjorde, ätt jag på expositionen sam-: manträffade med en bildad, sakkunnig och opartiskt bedömande man, hvilken efter att