Aftonbladet – 27 juli 1863, sida 2

kerligen skola de mer eller mindre framträdande jr nyanser, som de sex i hr Drouyn de I-huys de. ti pesch or nämnda artiklarna innehålla i amne-!1 stien, administrativ sjelfstyrelse och nationalre-. presentation, hvilka till en del äro nrörda i ; konungarizet, icke förmå in genterna alt hed: lägga vapen. De skön sparare deri se cit ytörkgare Steg Loc det ständiga målet för deräs) os OPamgar och ansträngningar, hviket be osar I Btt ställa så till, ätt de sympatier man visar dem utomlands skola öfvergå till en aktiv intervention till förmån för deras mest öfverdrifna planer. De skola följaktligen deri se en uppmuntran att framhärda i sin nuvarande ställning. Den slutsats de skulle draga deraf blefve diametralt motsatt det reslutat, som man åsyftar. Den skulle bidraga att förlänga och ännu mera förgifta den beklagliga ställning, hkvarpå den franska regeringen såväl som det kejserliga kabinettet lifligt önskar göra ett snart slut. Vi finna dersutom i hr Drouyn de Lhuys depeseh två andra idger: en provisorisk pacifikation, stödd på militärisk status quo, samt en konferens mellan de åtta makter, som undertecknat hufvudfördraget i Wien den 9 Juni 1815. Hvad den förra beträffar, så ha vi, huru lifligt vi än önska se blodsutgjutelsen upphöra, någon svårighet att göra oss noggrann reda för detia förslags praktiska värde. Vi tro att den franska regeringen icke skall möta mindre svårighet än vi att noggrannt bestämma karakteren, omlånget och verkställighetesättet för en underhandling, som har till ändamål att fastställa ett militäriskt stätus quo, hvilket uppenbarligen icke kan ega rum mellan en lagligt konstituerad regering, stödd på en regulier arme, samt en hemlig komitt, som stöder sig på en terrorism, hvilken gör sig gällande genom brott och betjenas af i skogarna spridda rebellhopar: Mellan sådana elementer finns det blott en transaktion, som är förenlig med ordningens kraf, kejsarens värdighet samt den ryska nationens och ermöns tänkesätt, nemligen den att insursenterna gifva sig. När detta skett skall vår höge herre rådfråga sin mildhets ingifvelser utan andra gränser än suveränens strängaste pligter. Hvad det andra förslaget beträffar, nemligen om en konferens, bestrida vi ingalunda :cde makters rättighet, hvilka undertecknat hufvudfördraget i Wien den 9 Juni 1815, att enligt deras egen öfvertygelse tolka ordalagen i det fördrag, i hvilket de deltagit. Ehuru allt har blifvit sagdt om artikeln 1 i detta förslag utan att medföra nägot praktiskt resultat, äro vi ännu benågna att med försonlighet och aktning upptaga de ider, som kunna meddelas oss på de diplomatiska förbindelsernas vanliga väg. Men sammankallandet af en konferens öfverskrider mycket gränserna för denna tolknings rätt. En dylik församling, som skulle ha till ändamål att pröfva frågor, hvilka beröra den inre förvaltningens innersta detaljer, skulle innebära en direkt inblandning, hvilket en stor makt så mycket mindre kunde tillåta, som den hvarken är enlig med andan eller med ordaly delsen i de gällande fördragen. Långt ifrån således att kunna bidraga vill den pacifikation man föresatt sig såsom ändamål, skall den en: dast göra insurgenterna mera omedgörliga och regeringen mindre respekterad. Det är 1815 iakttagna förfarandet tyckes tillräckligt tydligt angifva naturen af de öfverläggningar, som kunna bringas å bane rörande å ena sidan ett allmänt intresse samt å den andra angående administrativa detaljer, hvilka uteslutande falla inom de suveräna grannstaternas rätt. På den tiden uppställdes praktiskt en åtskilnad mellan dessa båda kategorier at intressen. De förra ba utgjort fören.ål för särskilda underhandlingar mellan Rysslands, Österrikes och Preussens hof, mellan hvilka historiska traditioner, en ständig beröring och ett omedelbart grannskap bilda en innerlig solidaritet — Alla arrangementer ämnade att reglera den inre administrationen och det ömsesidiga förhållandet för de polska områden, som på kongressen i Wien lades under deras respektiva välden, ha blifvit bestämda i särskildt mellan dessa tre hof afslutna fördrag den 3 Maj 1815. De ha blifvit efter hand kompletterade genom ett slags specialkonventioner, så ofta omständigheterna fordrat det. De hufvudgrundsatser, som omtalas i dessa fördrag och hvilka kunna intressera Europa, äro de enda som blifvit införda i kongressakten i Wien, hvilken den 9 Juni undertecknades af alla de makter, som voro kallade att deltaga. För närvarande äro dessa allmänna grundsatser icke å bane. Men de administrativa detaljerna och de inre arrangementerna skulle med; nytta kunna gifva ämne till rådplägningar mellan de tre hofven, för att sätta deras polska besittningars ställning, till hvilka stadgandena i! fördragen år 1815 sträcka sig, i harmoni medi; de nuvarande behofven och tidens framsteg. Det: kejserliga kabinettet förklarar sig redan nu be-! redt att inlåta sig i dylika underhandlingar med I kabinetterna i Wien och Berlin. Ni kan, hr baron, ej för ofta upprepa, att den ; utgång ur det sorgliga tillståndet, som vi icke mindre än H. M. kejsarens regering önska finna, bör sökas å ena sidan och förnämligast ide välvilliga och upplysta åsigter, som vår höge herre hyser i sin omsorg för konungariket Po:ens så väl som sitt öfriga rikes lycka, samt å andra sidan i samverkan af stormakterna, hvilka kunna moraliskt uträtta, att det på den europeiska kontinentens omstörtning arbetande partiets uppviglingar omintetgöras. Utan dessa för en praktisk lösning oundgängliga elementer, kan det ej finnas annnat än missförstånd, som äro farliga för konungariket Polens framtid och för den allmänna freden, eller brottsliga manövrer af ett parti, som är färdigi att uppoffra sitt fäderneslands och Europaslugn för sina luftslotts förverkligaude. Ingenting kunde vara mera menligt för det ordningens och försoningens verk, som påkallar kabinetternas uppmärksamhet, än misshällighet dem emellan; ingenting kan bättre beträmja det ) än deras samdrägt. Det är derföre vi för H. M. fransmännens kejsares regering uttryckt vår önskan att genom vänliga förklaringar ernå denna samdrägt. De nyanser, som åtskilja våra ömsesidiga åsigter, äro ej så skarpa, att vi nödgas afstä från detta hopp. Vi smickra oss med att finna en ytterligare underpant härför i den skarpsinnighet, hvarmed H M. fransmännens kejsare förstår att uppskatta Frankrikes och Europas intressen, så väl som det förtroende Frankrikes hr utrikesminister hyser för de afsigter, som röja sig i alla vår höge herres regeringshandlingar. Ni behagade uppläsa denna depesch för hr Drouyn de Lhuys och tillställa h. ex. en afskrift deraf. Mottag etc. Gortschakoff. Furst Gortschakoffs not till ryska ambassadören i London. Vi erfara med glädje, att lord Russell, likasom vi, medgifver ändamålslösheten af en förlängd kontrovers angående betydelsen af Wienertraktatens 1:sta artikel, och att han likaäledes såsom vi önskar ställa frågan på en basis, som erbjuder större tillfälle, att komma till en raktisk lösning. Innan vi ställa oss på denna asis, anse vi det nödvändigt, att bringa våra ömsesidiga ställningar i en klar dag. Det kejserliga kabinettet erkänner principen, att hvarje makt, som undertecknar en traktat, har rätt att tolka dess betydelse från sin egen synpunkt, likväl förutsatt, att denna tolkning håller sig Inom oränserna af den mening. som man kan