Aftonbladet – 27 juli 1863, sida 2

STOCKHOLM den 27 Juli. De ryska noterna. De i dag hitkomna franska tidningarne meddela ordalydelsen af de ryska svaren till det eovgelska och till det franska kabinettet, hvaremot svaret till kabinettet i Wien ännu endast är bekant till sina ollmännaste hufvuddrag. Man finner, at: Rysslandssvar äro långt mera afböjande och ironiska än man hade kunnat på förhand tro eller slu:a till af de första på telegrafväg komna underrättelserna, och stämningen i Frankrike synes ock genom kännedomen af dessa svar ha blifvit ännu mera krigisk än förut. Vi med dela här in extenso de ifrågavarande aktstyckena: Furst Gortschakoffs not till ryska ambassadören i Paris. Petersburg den 18 Juli. Hr baron! Hertigen af Montebello har meddelat mig härhos i afskrift bifogade depesch från Frankrikes utrikesminister. Vi ha till dess rätta värde uppskattat de tänkesätt. som förmått H. M. fransmännens kejsare att meddela oss sina änsköingar om ett skyndsamt undanrödjande af de oroligheter, som hålla konungariket Polen i jäsning. Det gläder oss att se, att Tuileriekabinettet derjemte låter den tanke vederfaras rättvisa, af hvilken vi lifvades vid besvarandet af dess första åtgärd. Denna tanke utgick ej blott, hr baron, från en åstundan att efterkomma en önskan, som uttrycktes för oss i den vänskapligaste form. Den dikterades dessutom för oss af känslan af den moraliska-solidaritet, som förefinnes mellan stormakterna: gentemot den allt mer och mer tydlian verksamheten hos de revolutionära elemenrna i alla länder, hvilken för närvarande konetntrerar sig i konungariket Polen och gifver frågan dess europeiska karakter. i böra desto heldre fästa kejsar Napoleons regerings uppmärksamhet på detta ämne som en af de förnämsta härdarne för denna agitation befinner sig i sjelfva Paris. Dragande fördel af sina sociala förbindelser, har den polska emigrationen der organisera: en vidtomfattande sammansvärjning, ämnad å ena sidan att vilseleda den allmänna meningen i Frankrike genom ett exempellöst system af smädelser och förtal, samt å den andra att underblåsa oordningarnai konungariket, vare sig genom materielt understöd eller genom skrämskottet med en hemlig komitå eller isynnerhet genom att sprida öfvertygelsen om en aktiv intervention utifrån till örmån för insurrektionens mest dåraktiga sträfvanden. a Detta inflytande är för nätvarande hufvudkällan för en agitation, hvilken henne förutan skulle blifvit släckt genom lagarnes makt samt genom massornas likgiltighet eller motstånd. Det är således der man måste söka den moraliska orsaken, hv:lken sträfvar att förlänga det beklagliga tillstånd, hvars snara upphörande den franska regeringen likasom vi önskar i fredens och mensklighetens namn. Vi vilja grna tro, att hon ej skall tillåta att man missbrukar hennes namn till fromma för revolutionen i Polen och i Europa. Dessa skäl bestämma karakteren af den in bjudning vi ställt till Tuileriekabinettet; de begränsa derjemte ämnet och omfånget af detideutbyte, hvartill vi inbjudit detsamma. När ordningen allvarsamt störesi ett land, kunna grannstaterna ej förbi liknöjda, och de öfriga makterna känna utan tvitvel för den allmänna säkerhetens skull intressera sig derför. Men en positiv rätt i detta afsende kan ej grunda sig på annat än de gällande fördragens stadganden. Derföre måste vi till och med vid det vänskap liga idutbyte, hvarpå vi äro benägna att inJäta oss, utesluta hvarje anspelning på de delar af det ryska riket, på hvilka intet särskildt stadafide i någon internationel akt eger tillämpighet. vad konungariket Polen beträffar, har hr ut rikesministern ingått på våra åsigter, då han meddelar sina tankar om de medel, som enligt hans mening skulle kunna medföra landets pacifikation. Med tillfredsställelse konstatera vi, att dessa tankar äro af samma syftning som H M. kejsarens afsigter, på sätt jag framställt dessa i min depesch af den 26 April till baron Brunnöw, af Hvilken ers excellens hafti uppdrag att meddela hr Drouyn de Lhuys en afskrift. Frankrikes, utrikesminister erkände sjelf att,