Aftonbladet – 24 juli 1863, sida 3

och framskjutande videbuske. Hennes belägenhet var förekräcklig och hennes enda hopp om räddning var att det ursinniga djuret under sitt vilda lopp ej skulle bemärka henne. På en gång började hunden att skälla. Detta väckte fjurens uppmärksamhet och gjorde slut på hans ovisshet. Iäftigt bölande rusade han framåt. Clemencia tillslöt ögonen för att ej se den rysliga död bon väntade sig. Hon såg således ingenting, men hörde en tung kropp falla mot marken, ett häftig rop åt tjuren, samt kände sig i nästa ögonblick upplyftad och af et: par starka armar buren tvert igenom videbusken, gom sönderbröts af en jernhand, samt var i nästa ögonblick på andra sidan om häcken, der hon nedsjönk på marken, Barnen! ropade bon ångestfullt. Båda två voro emellertid inom en minut vid henne3 sida, och efter dem hoppade en man öfver häcken, det var Pablo, sönderritven af den hvassa alochäcken, mealvugn och allvarsam, som hvar och en, hvars styrka ligger i handling och icke i ord. Knuappast hade Pablo, som ämnade gå för att möta Clemencia, erfarit hvad väg hon tagit, förr än ropet att en tjur sluppit lös uppskrämde hela hushållet. -Åtföljd af en af boskapsherdarne, begaf sig Pablo till häst ut på den farliga vägen, för att om möjligt uppsöka och varna Clemencia. Tan ankom till stället der Clemencia stod i samma ögonblick som tjuren rusade ditåt, kastade sig af hästen och klättrade öfver häcken, med tillhjelp af piniens nedböjda grenar och en urhälkning i dess stam, der han lyckades få fotfäste. Oaktadt han skyddades af sin medförda koppa, sårade ben sig på den hvassa aloen, och måste från