Aftonbladet – 24 juli 1863, sida 3

toppade och allså (naturligtvis!) tagit röta : stammarne, Detta är allt i sak som hr Ekdah till dennas försvar kunnat andraga. Allmänheten torde någorlunda, dock icke myc ket, förmildra sitt omdöme om denna trädför störing, då nu upplyst blifvit, att andra träd skola planteras i de fälldas ställe. Men omöj: ligen kunde insändaren, lika litet som hvarje annan förnuftig och i mysterierna oinvigd men niska, ana att man med stora kostnader skuile uppgräfva hundraåriga träd, för att en eller annan fot längre inåt plantera nya, färre träd af mera enformigt utseende, af mindre sanitärt gagn. Byggnadskomiten lärer disponera öfver rikliga tillgångar, då den så hushållar. Men insändaren tillåter sig anmärka, att om än detta nya besparingssätt synes nämnde komite välbetänkt, så torde dock allmänheten, ehuru tacksam för de i en framtid prydliga popplarne, icke finna sig belåten med att förlora en sådan mängd kraftfulla, lummiga och, åtminstone före fällningen, vackra träd (att bland mängden några behöfde utdömas och utbytas med nya, ja mot pyramidpopplar, är likgiltigt vid frågans generella bedömande) för ett fåtal popplar, hvilka i bästa fall endast kunna gagna kommande slägte Nej, älven med dessa pyramidpopplar, dessa berberishäckar, väl planterade 1 minnet, torde allmänheten sannerligen dock icke nu hafva några andra, några vänligare miner för den-a trädutrotningskomit än den komitens egna mc ilemmar komma att visa hvarandra, då de är ligen en gång få smaka på sina berberisbär. Kort och godt: omkring 70 träd, hvaraf det långt största antalet, oaktadt toppridningssystemet, ännu i hundra år kunnat skänka skugga och tilltredsställelse, att ej tala om sanitära förmåner, hafva blifvit uppgräfda, dödade, stympade, — grafvar (enskilaas okränkbara egendom) hafva blifvit blottade eller nermyllade, skadade 0. s. v. — hvarföre? Jo, för att lägga 4en 19 decimaltum hög stenfris just i den linien der träden stodos!!! Till allmänhetens lugnande uppgifver hr Ekdahl, att komiten består af honom sjelf, justitiekanslern von Koch som ordförande, professorerna Edlund, Boheman, Andersson och Lindhagen samt kyrkovärdarne hrr Wallin och Hauffman. Förslaget är uppgjordt af trädgårds direktören Aspman. Det är omöjligt annat än att erkänna, att en komit icke gerna kan för ändamålet vara bättre sammansatt, icke gerna kan få mera kompetenta, kunniga, högaktade, ja europeiskt ryktbara ledamöter än flertalet af dessa herrar. Hvad slutsats kan då, bör då allmänheten draga af denna lugnande uppgift? Troligen den, att då en komitå, specielt så förträffligt sammansatt som denna synes vara, kan begå så ovedersägliga, i öppen och klar dag liggande misstag — dä finnes också ingen säkerhet för dylika misstag hos komitåer i allmänhet, de må nu vara sammansatta huru som helst. Då insändaren fattade pennan skedde det hufvudsakligast för att kämpa för den princip, som här blifvit trampad under förterna, nemligen: aktningen för de (om icke här juridiskt, dock moraliskt) gemensamma tillhörigheterna inom samhället. Insändaren hyllar denna princip, att alla samhällets vare sig juridiskt eller moraliskt gemensamma angelägenheter böra behandlas med all möjlig offentlighet, så att tillfälle lemnas icke allenast sockenstämma, kyrkoråd, nämnder, komiteer o. s. v., utan hela allmänheten att kunna granska och, der så behöts, genom offentliga organer yttra sig i saken. Hade så skett t ex. med de förändringar, hvarom nu erhållits upplysning, så hade, utan att allmänheten derföre kan tillerkännas rätt att blanda ig i församlingarnes enskilda angelägenheter, lock allmänna omdömet gjort en så stark påryckning, att förvisso Stockholm i så fall ännu gt hvad ur moralisk synpunkt obestridligen var dess egendom, nemligen de ofta omtalade räden. Då hr Ekdahl såsom oomkullrunkelig auktoitet framställer några af byggnadskomitens lelamöter, så har insändaren, under erkännande ff sin fullkomliga aktning för hvar och en af lessa utmärkta män särskildt, dock velat erinra ar Ekdahl derom, att om ett eller flera mer eller mindre lysande namn verkligen ofta nog hafva len egenskapen att blända, förblinda omdömet 108 en mängd tanklösa personer och sålunda örslå att omkullstöta de sundaste skä, så finnes let dock något, som, i fall sådana som detta, står ifver alla komitter och enskildtheter: Den allnänna opinionen; till den vädjar insändaren.