Aftonbladet – 21 juli 1863, sida 3

ogillande. Några ord om den suooessiva löneförhöjningen åt rikets provinolalläkare. : Till redaktionen af Aftonbladet! Ett rykte har spridt sig till landsorten, att statutskottet skulle låtit ofvanstående ytterst vigtiga och maktpåliggande sak falla, blundat för dess solklara rättvisa och i stället antagit en från ecklesiastikministern utgången proposition. Denna sednare, som har namn af kunglig, men i sjelfva verket ingenting annat är en ett i högsta grad förfeladt förslag af hr statsrådet Thyselius, sannolikt bibringadt honom ifrån Gud vet hvilka afvoga sidoinflytelser, afser ej i minsta mån denna, inom 3:ne riksstånd föreslagna, nödvändiga, efter tidens förhållanden, åtminstone i någon mån, afpassade löneförbättring, hvaraf provmcislläkarne mer än de flesta andra tjenstemän äro i stort behof, utan framställer endast, infallsvis och på en slump, för att något skall göras, ehuru dermed ingenting blir gjordt, att 500 rdr rmt måtte lemnas som understödt å 20 de äldste provincialläkarne; en gratifikation således, en nådebrödbit, kastad åt några gamla gubbar, ingentiog annat. De flesta nu lefvande yngre eller medelålders män af kå ren skulle ej få en smula deraf, om de än blefve 70—80 år gamla. Hvilken bakvänd, olycklig, resultatlös åtgärd. Och det är uu den, hvilken man säger att statsutskottet skulle rekommenderat. Man måste ega kännedom om den svenska provincialläkarens verkliga ställning (ej om den, som det ligger i ett elier annat partiiniresse att föregifea) huru vanlotiad denna kär är i ekonomiskt häoseende, huru otillräckligt, ja rentaf uselt lönad den är af staten, lemnad nästan öfverallt, både under dess medlemmars verksamhetstid och på deras äldre dagar, till pris åt behof och bekymmer, hvar. ifrån nästan alta andra embetsmannakärer, flera ef dem ojemförligt både i samhällsställning, i kunskaper, i bildning och själsodling, liksora i tjensteansträngningar provineialläkarne usderlägsna, blivit statens försorg befriade, man skal allt detta för aft fullt inse visa, som står färdig ptt drabba denna kärs medlemmar. Det år ives alt en och annan, vare sig utskotteledamot eller annan representant, uulicgen genom cn förut fattad grundlös opint n, eler al egen, på obekantskap med sanna förhållandet hvilande, impuls, eller böjd under inflytandet af ett emot nämnde kär fienduigt sinnadt parti, talar om obehöflighetent af en tidsenlig förändring, der beböfligheten ligger i öppen dag, talar om inkomster af embetsförrättningar och enskild praktik, som i de allra flesta fall ej finnas till annat än i inbillningen och det tanklöea pratet. Dessa ofta nog afsigtligt osanna uppgifter och påståenden äro genom innehatvarnes af nämnde tjenster trogna och strängt sanningsenliga försäkran, grundad på många års rik erfarenhet, lägesedan vederlagda. Rättvisan af den föreslagna, redan som nödvändig klart insedda och af landets högsta medicinska auktoritets alla medlemmar öppet och i de mest bestämda ordalag förordade successiva löneförhöjningen åt rikets provincialläkare, ilikhet med den åt elementarläroverkens lärare, kan sldrig tillbakavisas eller bortresonneras. Den utgiit, som statsverket derigenom skulle få, kan också för ingen del gälla som skäl att låta den vigtiga saken falla. Hela statsutgillen blef i närvarande stund endast om-kriog 32,000 rår rmt. Kan man väl kalla denna summa stor, när det gäller att förbätra en hel embetsmannakårs ställning, den der nu befianer sig på en oförsvarligt låg ståndpunkt? Man har ej dragit i betänkande att bevilja en hel million som ökadt hofhållningsanslag; man har framför sig nu frågan om nationalmuseum, och kommer sannolikt att bevilja 550.000 rdr till denna anstalt, utom ellt hvad man förut till den medgifvit; man har beviljat tusendetals rdr till reparation af gamla möbler och andra inventarier för lustelott, inredningar, förän: dringar o. d. m.; man har beviljat ganska betydliga belopp till löneforhöjningar åt en mängd embelt ch tfjerstemän; man har se NG