Aftonbladet – 18 juli 1863, sida 3

vanligt tål ansåges icke såsom lifsmedel t. x bränvin, — ehuru det heter aqua vite — punsch, svenska bärviner, soda och seltersvatten, i porter m. m., hvilka ofta äro med skadliga äm. nen förfalskade. Det borde derföre 1 8 heta matvaror eller dryckert. För ett firtvdbgande af lagen yttrade sig äfven frih. C. S. Hermelin. Gretve E. Sparre kunde icke finna någon otydlighet i S; ull lifsmedel hänföres ju allt som tarfvas för olkas lefnadsbehof af föda, således äfven drycker. Talaren räknade äfven dit sylter och konfektyrer. hvilka ofta äro underkastade förgiftning. S bifölls. 23 kap., som handlar om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär i konkurs, innehåller i 5 S: Styrker gäldenär, som gjort sig skyldig till ansvar efter 2, 3 eller 4 8, att han sina borgenärer till fullo förnöjt; vare från allt vidare ansvar eller päföljd fris. Grefve E. Sparre anmärkte att utskottet, som hemtat ordalydelsen från 129 konkurslagen, genom förbiseende råkat uteglömma ordet infor domstol, hvilket nu i texten insattes. . Den långvarigaste diskussionen uppkom vid 24 kap. 3 S, som handlar om ansvar för åverkan. Ordalydelsen af denna 8 är: Fäller, sy rer eller bläcker man olofbgen träd å annans skog elier mark, i uppsåt att det sig eller annan tillegna, eller olofligen tager der växande gräs, torf, näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter; straftes med böter eller fängelse, ehvad han det bortfört eller ej. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; då må till straffarbete i högst etr år dömas. Grefve E, Sparre åberopade sin reservation, hvari han förordat skogskomitns förslag, enligt hvilket åverkare skulle såsom tju anses — Den, som kände förhållandet, insåge att här icke vore fråga om småsaker, ty värdet af det tillgripna hade någon gång uppgått till 30 å 40 900 rdr. Det vore ju orimligt att den, som begått ett sådant brott, icke såsom tjuf ansåges, men väi den fattige. som tillgripit så mycket ved, att dess värde öfverstiger 15 rdr. Man Känner af erfarenhet huru vid åverkan. tillgår: avtingen Skie kas så många att skogvaktaren icke vägar angripa dem, eller om nägon antastas, åtager sig tjenaren saken och afsitter straffet i någon tids fängelse. Nu, eller icke på ett bunda år. skulle en ny åsigt öfver detta grofva brott införas lagen, som håller på att förbättras. Yrkade återremiss Hr Olivecrona fann sig icke ölvertygad af den förre talarens skäl. Man måste vid straffens bestämmande rätta sig efter den rådande opinio nen, och ett gammalt ordspråk säger: med yxan stjäl man icke, emedan, när man hugger. så ropar man. Isynnerhet i skogrikare trakter skulle dylika brott aldrig blifva såsom vanärande ansedda. På ew växande träd vore i ali mänhet icke nedlagdt något arbete, såsom på huggen ved. Straffbestämmelsen i S vore likväl mindre riktig och borde det efter fängelses till läggas vi högst sex månader, motsvarande efter straffbestämmelsesystemet det vid försvårande omständigheter utsatta straffarbete i ett år. Anhöll om bifall till med detta tiliegg. Frin. L. De Geer, hvilken så till vida var af samma åsigt som grefve Sparre, stt han icke i likhet med utskottet fann någon särdeles skilnad mellan åverkan och stöld, ansåg det likväl i praktiskt hänseende mindre vigtigt att få ilagen bestämd likheten mellan dessa brott. Om nan finge åverkan ansedd lika vanhederlig som stöld, skulle deraf lätt kunna inträffa att etöld ansåges mindre vanhederlig än nu. Ville derföre bLibehålla de grundsatser, som finnas uttalade i den k. propositionen. En oegentlighet förefunnes i sjelfva 8:s redaktion, då ået heter sig eller annan tillegnat. Uutycket syrer och blacker innebär nemligen blott att till någon del tillegna sig trädet. Talaren, som i afseende på fängeisestraffets nogare bestämmande förenade sig med hr Olivecrona, anhöll om bifall till 8, med ytterligare den förändring, att efter ordet tillegna tillsattes eller deraf göra bruk. Grefve Sparre anmärkte emot hr Olivecrona att mastträdet vore en mera förädlad skogsprodukt än veden, att derpå mera arbete ofta blifvit nedlagdt, särdeles om skogen vore planterad, och att i de trakter, der skogen har litet värde, måste man göra en icke cbetydlig skörd innan det tillgripna uppgick till 15 rdrs värde, till följd hvaraf åverkar i alla fall der sällan skulle komma att såsom stöld rubriceras. Grefve G K. Hamilton instämde med frih. De Geer. Grefve Sparres åsigter vore riktiga ur teoretisk synpunkt, men svåra att genomföra i praktiskt hänseende. Man bör akta sig att alltör mycket öka tjufvarnes antal, hvilka det är svårt att återupprätta. Straffet på brottet utgör hufvudsaken och det är härvidlag i sjelfva verket ganska högt. Grefve C. G. Mörner skulle helst velat att K M:ts proposition antagits, men ingick på hvad xcellensen De Geer föreslagit. Dock yrkade an att, enär beloppet af åverkan kunde vara tirdeles betydligt. böterna måtte kunna utsträcsas ända till 1000 rdr. Sedan frih. De Geer, hr Olivecrona och grefve Tamilton förklarat sig häri instämma, bifölls ned den af grefve Mörner föreslagna förändring, å att, utom de tillägg de två förstnämnde taarne föreslagit. efter ordet böter skulle tillsättas rden högst tusen riksdaler4, : S 4 lyder: tTager man olofligen vinåfälle eller ig. gren eller annat sådant, som ej till bruk ipphugget eller beredt är; st:affes med böter, vögst etthundra riksdaler. Grefve Sparre ansåg autuden af böresbeloppet vara för litet utsträckt ch anhöll att orden högst ett hundra riksdaer måtte uteslutas, hvarigenom böterna kunde ättas ända till 500 rdr. Grefve G. Mörner annärkte att ju skadeersättning i alla fall tilldönes och begärde bifall till 8 oförändrad. biölls med den af grefve Sparre föreslagna utelutning. I 11 8 är föreslaget: ETager någon oloflig väg. Ner gångstig öfver annans tomt, åker, äng. lantering eller andra egar, hvilka deraf kunna kadas; böte högst femtio riksdalert. Grefve C. i. Mörner ansåg bättre att antaga den k. proositionen, hvari det heter Sandras egor, utan ågon inskränkning; sker nu ingen skada, finnes eller intet staff tör den, som med sitt besök hedrar platser på min egendom, dem jag vill sehålla för mig sjelf. I samma syftning yttrade ig grefve E. Sparre. Grefve G. K Hamilton yckte att någon begränsning borde ske: en baanist, som gick från vägen för att på andras gor i cn backe taga en blomma. skulle, enligt le förra talarnes åsigter, genast kunna pliktfa as. Anhöli om bifall till 8. För bifall talade fven frih. Staöl v. Holstein, som anmärkte att u gällande lag i 25 kap 9 8 Byggningabalken ndast ålägger 2 dalers böter för den som oloflien går öfver andras Yåker och äng, och att utkottet gjort en betydlig utsträckning. Vid antälld votering bifölls utskottets förslag med 15 1 mot 13 nej, som voro för K. M:ts förstag. 11 S stadgar böter för den som solofligen fiskar annans fskvatten, eller genom gräfning eller . imnorledes drager till sig annans fiske, eller geom stängsel afhåller fisk från annans fiskevaten Grefve G. Mörner ville hafva nägon förlaring öfver ordet stängselt; möjligen skulle! en öfverst boendes fiskebyggnad unna anses ij ör sådan. Ordet olofhg borde derföre till för: ydligande sättas framtör. Grefve E. Sparre och Mk lernd VR a