Aftonbladet – 18 juli 1863, sida 3

frih. Armfelt anmärkte att det tydligen I börjva jaf S står Solofligen4, och blef densamma af ståndet bifallen. Vid slutet af kapitlet ville friherre Armfelt Ti likhet med hvad i k. p-opositionen förefinnes, hafva en (17) insatt, enligt hvilken brott mot 3 och 7 SS skulle beläggas med förlust på viss tid af medborgerligt förtroende, hvilken påföljd borde vara förenad med så grof åverkan att förbrytelsen med straffarbete belägges. Grefve G. Hamilton yrkade afslag på framställningen. I lagen finnes straffarbete ända till 6 år utan att det medför förlust af medborgerligt förtroende. Skogsegarens intresse skulle heller icke genom förändringen tillgodoses, ty många förbrytelser skulle icke kunna bestraflas, em dan åverkaren då ej kunde åläggas värjemålsed. Häri förenade sig hr Olivecrona. Grefve Sparre understödde frih. Armfelt; det vore orimligt att en åver kare, som gjort skada på 30 tusen riksdaler skulle få bibehålla medborgerligt förtroende, men icke en som stulit 1:., famn ved. Detta vore attuppfylla den gamla satsen: de små tjufvarne hänger man, men de stora låter man gå. Påsamma grund som grefve Hamilton åberopat mor åverkares drabbande af den åsyftade påföljden, skulle icke heller tjufvar dermed beläggas. Grefve Hamilton anmärkte att här vore icke fråga om qvalificerande af brottet utan bestämmande af en påföljd som talaren i allmänhet ansåg olämplig. Proposition om utförande at den nya För larades vara med öfvervägande ja besvarad. Grefve Hamilton begärde votering. hvarvid den nva 8 antogs med 18 ja mot 12nej. Örriga 88 hiföllos utan diskussion. Ståndet åtskildes kl. !;, 10. Borgaresiåadet, Ståndet afslutade under detta plenum behandlingen af den nya strafflagen. 1:sta och 2:dra 88, 23 kap. fom bedräglig gäldenär i konknrs återremitterades på grund af de der förekommande straffbestämmelserna om förlust af medborgerligt förtroende. es 24 kap. 2 S handiar om straff för svedjände: 0. d. på annans mark. Hr Cygneus hade derå önskat samma straff som å åverkan. Hr Henschen var i det närmaste af samma åsigt och önskade att första punkten af följande äfven här måtte insättas. Hrr Lemchen och Gahn önskade bifall. Hr Carln hade velat att efter ordet fängelse hade influtit i högst 6 månader. Hr Björck var af samma åsigt som hr Carln. s bifölla. 3:dje S fick genom votering, som utföll med 2 ja wot 40 nej, följande af hr Carlen föreslagna lydelse: Fälles, syrer eller bläcker man oiofligen träd i annans skog eller mark i uppsåt al sig eller annan gagn deraf bereda eller olofligen tager der växande gräs samt ris eller gren al växande träd, torf c. straffes, ehvad han det bortfört eller ej, med böter eller fängelse. Åro omständigheterna synnerligen försvå: ande, då må till straffarbete i högs: ett år dömas. I denva förändrade lydelse voro äfven upptagne särskilda yrkanden af hr Witt angående orden att sig eller annan gagn deraf bercda, af hr Gahn angående ris eller gren af växande träd och af br Lundberg angående omkastningen uf orden med böter eller fängelseX. I anledning af framstäldt yrkande på återremiss, framstillde hr Henschen nödvändigheten af att ej återremittera 8 utan snarare fatta et bestämdt beslut, emedan en återremiss skulle kunna föranleda att en åsigt, som med knapp nöd inom utskottet blifvit undertryckt, åter försökte gira sig gällande, nemligen deras: som vilja unse skogsåverkan lika med stöld. Omenskligheten ai en sådan åsigt låge klart för handen och den vore för öfrigt ej grundad i folkmedvetandet. Herr Witt och R. Trägardh instämde. Hr Lemchen ansåg det verkligen fullt principenligt att skogsåverkan ansågs som stöld. Utskottet bar dock af skäl som hr Henschen framställt ej velat. biträda denna åsigt; talaren instämde emellertid i hr Gahns anmärkning och yrkade återremiss. Hr Cygnus ville i stället för utskottets förslag tillstyrka den kongl. propositionen. emedan allt för stor latitud vore bestämd, allt för stor makt lagd i domarens hand genom det förra förslaget. 25 25 kap. fom brott af embetsman stadgar att har domare uppsåtligen föllt tili straft den han visste oskyldig vara sås c Hr Henschen yrkade enständkgen aut få ordet Suppsåtligent utbytt mot olagligent, Hr Carlen yrkade bi fall. Begärd. votering utföll med 27 ja mot 13 nej, hvadgenom utskottets förslag var bifallet 12 S, som talar om förlust af medborgerligt förtroence, återremitterades på förut anförda skäl 13 8 stadgar straff för den förman som af underordnad embetsman veterligen lånar sådana medel som honom å embetets vägnar antörtrodda äro, och sista mom. säger; Lånar förman i upp bördsverk medel af underordnad uppbördsman eller redogörare, varde afsatt eler misste embetet på viss tid, ändå att de medel ej till uppbörden hörde. Hr Henschen ansåg etta sista moment inn fatta en alldeles för stor straffbe stämmelse, önskade återremiss. Med ht Henschen instämde hrr R. Trägårdh och Bovin. Hr Alan der ville också äåterremiuera parsgrafen, men egentligen de för att talaren an äg den första de len deraf för sträng. Hir Carlen, Lemchen och Ridderstad yrkade bifall. och anförde hurusom just genom ett sådant stadgande en underord nad vore bäst skyddad. Paragrafen bifölls med 22 ja mot 15 nej. öfrigt biiölls hvad utskottet i detta betän kande föreslagit. Derefter följde lagutskottets betänkande n:r 36 med den s. k. -prowuigationslagen. Första paragrafen som bestämme att denna lag.skalt gälla från och medl. 1 Juli 1864 gaf anledning tilln gon liskussion. Er Björck. hemställde huruvida man ej kunde återrenutera densamma för att aftakta den nya straffllagens: antagande af ständerna. Först då kunde man bäst bestämma tiden för dess gällande. Hr Bovin ville hafva bifall. Hr R. Trägårdh ville bifalla utskottets förslag som bestämmer tiden till. den 1 Januari 1865 Hr Lemchen var af samiwa åsigt som hr Björck Men sedan ten sistnämnde, på framställning af hrr Carlep och Henschen afstått från återremiss, förenade man sig allmänt om aut i denna del antaga ut-korters jörslag. Hr Ridderstad uppläste och anslöt vil det yttrande som finnes i lagberedningens försiag angående denna lagens stäl ning till grundlagen. 3 antdgs såsom utskottet den föreslagit i stälJet för den kopgl. propositionen... G:te återremitterades för det der förekommande uttryck om förlust af medborgerligt förtroende. 17 stadgar i 3:dje mom att genom hvad i2? S blivit förordnadt, ej skall anses upphäfd. Kongl. förordningen af den 26 Oktober 1858; angående särskilda sämmankomster, samt i 4:de mom undantager likaledes förordningen at den 23 Oktober 1860, angärnde ändring i gällande bestämmelser ow ansvar för den som träder till eller utsprider villfarande lära. De båda första momenten af S godkändes men dessa båda sista mötte hfligt motstånd. Hr Henschen anförde att inom kort förekomine. till behandling ewt lagutskotteta betänkande der ut skottet algifver åande öfver en motion af ta laren som just a lörändringar i dessa förordvingar, yrkade derföre återremiss af de båda si sta momenteina. Hr Björck var af samma åsigt om hr Henschen ehuru talaren ansåg den förstnämnde af d förordningar ganska nära röra