Aftonbladet – 18 juli 1863, sida 3

Ett kanonskott, ja. eE:t kanonskott? Hvarifrån? 4 eFråg ett skepp. tJesus Maria!... Som begär hjelp ?4 Ja, ty det är i sjönöd. SFions då ingen hjelp? Sefloritast, svarade Gertrådis med et sorgset småleende, hvem skulle kunna kam ma dem till hjelp? Men jag måste säga eder, sefloritast, tillade deg stackars qvinnan, rysande af fasa, uå ett nytt kanonskott lä höra eg, jag måste eäga eder, ett ej en i gjeliva skärrelden kan linneg något förfär ligare än utt höra dylika nödrop och vet Big vara ur alånd att bjelpa de olyckliga. Sålunda upplefdes här önnu en dylik natt som den Gertrådis nyss beskrifvit, blott med den skilnad ait den klagande bönen, del hjertskärande jämmerropes då hördes tyd ligt och bestämdt i den tystvad, hvarigenom naturen sjelf tycktes vilja uttryckn sill mediidgeude; då deremut pu de med korta mellanrum upprepade kanvonskotten blandade sug med siormens och hafvets dän och blott slundem med sina skarpa knallar öfverrögts de detsamma. Förekräckliga natt! Pörsndra gångea hördes i detta garela slott ropet om hjelp fåfangt förklinga 3 rymden, för andra rängen derrade mer än ett hjerta vå fas och Sagest dervid. . Då siuthgen morganea apred ett blekt och darrande ljua öiver föremålen sydles vid strandan några spillror al bjelkar och bräder och bland dem liken. efter nägra at de skeppsbrutna ga: vågorna kastat upp på stranden: Läogre bort, utöntör bränningaroe syntes masttopparne af det förolye kade tertyget resa sig ur vågorua såsvim korset på es grafkulle. i 4Löl 0s3 skynda divs, eade Constancia med en feberaktig otålighet, som utvissde ett större själslidende än hon ville låta nägon ana, kanske vi änvnu kunna bringa bjelp ät någon af dessa ol yekliga.8 .:Dragande med sig den durtaude Clemencie, ilede hon med till stran em Andrea,