Aftonbladet – 14 juli 1863, sida 2

Nej, seiiora4, svarade Clemencia. cHans nawn är Fernando Ladron de Guevara. Hen är från Vila Mura och oflieer vid ett af de regementen, som legat här i garnison. Hvilken lycka! Vaya! Jag hoppas du är nöjd dermed! Markisinnan väntade ej på svar af Clemencia, hvaruti hon också gjorde ganska ätt, emedan den stackars flickan knappast visste hvad hon skulle säga. Hon kände hvarken böjelse för eller obenägenhet emot derna förbindelse, utan tänkte blott på huru beavnnerligt det skuile vara att gilta sig med en person, som man alldeles icke kände. Markisinnan skickade efter sömmerskor och modehaodlerskor, valde tyger, köpte bröllopsskänker och ordnade allt, så at Clemencia, utan att ess göra sg reda för huru alltsammans gält till, på utsutt Bak befaon oig i kyrkan, klädd i hvit bruddrågt och en krans af hvitg rosor, knappast hvi tare än hennes kinder. Hon sind snart vid Guevaras sida och eftersade ma kinmässigt det ja, som presten förestufvade benne och son afslutade alla den föregående veckans händelser, likt en konvt, hvilkev sammanhå!ler en krans af stela, kogstyjorda blommor. Guevara, som uuder hela tiden endva yitrat till den blyga Clemenacia några vanliga fraser samt sagt henne nd alldsghga och ej särdeles fina artigheter. hviska endast sårade den unga flickans medfödda finkäns hade för öfrigt ej ens tänkt på att ingifva henne kärlek och förtroende; och således var hennes make för henne lika obekant den dag då de för alltid förenades, som dä hon första gängen såg honom. Oeh således är jag nu gilftt, tänkte den stackars flickan inom sig. t Dios mio! och j:g som tradös mt man ulle behöfva älska sin make af allt hjerta! Men jag fi aer honom ju också så föga; kanske jag framdeles hälla mera af Nonom — jag har bedt Gud derom och Han skall: bistå mig.4 Pe vygifta afreste samma deg till Cadiz,