Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 3

att hon i orättvis bitterhet vredgades på den, som ovetande förorsakade dem. Val de Mar tog en stol och satte sig bakom Constancia, som dock ej rörde sig för att lemoa honom plats, och om ej hennes granne flyttet sig och srtigt gifvit markieen rom vid bordet, så skulle han ej lyckats komma till hennes sida. Har ni lycka ispelet?4 frågsde h-vog ae stancia. tTvärtom, svarade bon lakoniskt. Det är ett godt tecken; olycka i spel, lycka i kärlek. Jag hoppas äfven derpå. tMen jag fruktar att olycksn deremot skulle bestå i att älska er. tGifve Gud att man öfvertygade sig derom och aktade sig för sådant missöde. Srulle det säledes ej gifvas något undanteg?4 frågade markisen, som knappt kunde undertrycka sio förvåning öfver Constencias korta och tvära svar. Mahomeds glasögon!t eade don Galo högtidligt vepydregande numro ätta ur den måjade trälådan. Bruno, anmärkte Constancia och fästade sina stora talande ögon på den olyckhge älskaren, fdu bar ju numro åtta på två kort till och med.4 tMahomeds glasögon måtte passa dig mycket bra, min syster, efier du är så skaurpsynt, sade Alegria. MarkisX, tillade hon, behagar ni ett kort? Det är andra gången jag har den godheten att bjuda er ett dylikt. cOch för andra gången afslår jag denna godhev, uten att dock vara mindre tacksam derför, Alegria4, svarade Vvl de Mar; jag är föga road at rågot slegs spel.X Jag, lika litet, och allruminst af det här lotteriet, ty don Galo har å brådtom att det ej är möjligt stt följa hovom, utan tillbjelp af Clemencia och ett par andra hans komparser. Två krokarX, ropade don Gelo, dregsnde numro sjutton.