Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 3

Borgaroståndet. Vid början af plenum tillkännagaf talmannen att i talmanskonierensen öfverenskommet blivit för behandling af deh nya strafflagen, hvarmec i dag början skuile ske, att utsatta piena til såväl måndags. som tisdagsförmiddagen samt ti das Ade tills ärendet vore aslutadt. Emc detta yttra hrr Hensehen och Ekholm, sor ansögo att man via behakdlingen af detta lag utskottets betänkande icke vörde förhasta sig, sär deles som ämnet vore så vigtigt och STKötahdet stund vore kommen, utan låta ståndens respei: tive ledamöter så tid på sig att noga begrunda detsamma, hvilket icke vid så tätt påföljande plena kunde ske, och hemställde dessa talare, om icke åtminstone en af dessa nämnde dage borde vara fri från plenisammanträde. Hrr Lemchen, Alander, Kistner och Landegren ansågo aft betänkandet så länge varit i ledamöternas händer och att ärendet vore så fullständigt at alla auktoriteter ttredt, att det ej tör någon borde vara svårt att härom bilda sig ett bestämdt omdöme, och förklarade sig dessa talare derföre också understödja talmannens frätnsvzl!ning Beslutet blef, att åtminstone till måndagen plenhtm skulle anslås, och finge man i öfrigt sedan rätta sig efte? omständigheterna. Angäende sjelfva föredragningssättet oppstod också någon diskussion. Hr Henschen yrkade att siåndet först ville till afgörande företaga friherre Creutz motion om en återgång ifrån latitudteitet, hvilken motion utskottet ansett sig iafva besvarät genom att adoptera just samma system såsom sitt eget. Petta hr Henschens yrkande afslogs emellertid utaf stänedet, hvaremot hr Henschen anmälde sin reservation. Hrr Henschen och Ekholm yttrade sig likaledes om det historik och den inledning som utskottet låter föregå sjelfva förslaget, och som nämnde talare ej ansågo sig kunnig follkomligt gilla de satser, som deri blifvit uttalade. yfkade de att expeditionsutskottet ej måtte behöfva anse sig tvanget att härvid följa den allmänna praxis, ätt ur betänkandets motivering taga inledningen till den rikets ständers skrifvelse detta utskott med an: ledning af samma betänkande hade att föreslå. Denna framställning föranledde emellertid intet beslut af ständet. På förslag af hr Schenström, hvilket förslag af hr Björck understöddes, beslöt ståndet att betänkandet föredrages och afgöres punktvis, med rätt för lagutskottet, att vid den förnyade behandling, som till följd af olika beslut eller återremiss i något stånd utskottet åligger, i afseende å de 88 och dermes ovilkorligen sammanhängande stadganden, hvärom beslut blifvit fattade, föreslå de jemkningar som ttskottet, med anledning af de i de särskilda stånden fattade beslut eller skedda återremisser, kan finna erforderliga Efter dessa förelöpande förhandlingar kom man nu till föredra gningen af sjelfva förslaget till strafflag, sådant Jet af lagutskottet i dess betänkande n:r 35 blifvit till svinderna öfverlemnadt. 1:sta kap. handlar om dem, som svensk straffrätt underkastade äro. I detta kapitels 1:a S stadgas att inländsk man skall straffas efter svensk lag för brott, som han vtom riket be gått, endast i det fall att gerningen är med straff belagd, der den föröfvades elter innefattar brott mot Sverge. I mots Hremot stadgar samma i den Kongl propositionen såsom ovilkorlig regel, att inisndsk man skall efter Sverges lag uch vid svensk domstol varda dömd jemvel för brott som ban begått utom riket, och något annat undantag finnes ej härför stadgadt än att han förut för samma brott straff i annan ort undergäått. För att sammanjemka de olika meningar, som 1 anledning I yppat sig, afgaf hr Carlen ett, som, vida skildt från den af utskottet hyllade ierritorial-principen, närmade sig det Kongl. förslåget och den af detta förslag tillämpade så kallade personalprincipen, men skilde sig från detta deruti, att detsamma stadgade att brott, begångna af svensk man utom riket, ej ovilkorligen äro under svensk domstol hem fallna, utan endast i det fall att desamma blifvit föröfvade mot Sverge eller svensk man, eller konungen förordnar att åtal skall anställas. — Detta förslag omfattades af flera utaf ståndets ledamöter, nemligen hrr Lundberg. Witt och Björck. För återremiss talade hrr Ekholm och Kistner, som dock i kufvudsaken gillade :n, men ville återremittera den, föratt, i enlighet med hr Lemchens förslag, få efter orden mot Sverges illagdt och svensk man; hvarjemte hr Ekholm dessutom yrkade ett par andra smärre redakionsförändringar. För återremiss yttrade sig vi dare hr: Henschen, som dock förklarade sig helst vilja vidblifva det gamla, i vår nuvarande lag förekommande stadgandet, samt hrr Sundvallsson och Loven. För hr Lemchens nyssnämnda förslag, som äfven innefattas i frih. Wredes reservationer, yttrade sig, utom ofvanntmnde taare, brr Landegren och Cygnus, hvilka framhöllo vigten de att ståndet i frågan fattade ett beslut och icke genom en blott naken återremiss sätta utskottet i tvifvdl till hvilken åsist borgareståndet egentligen slöte sig. Hr Alander yttrade sig för artagande af den Kongl. propositionen. Mot det tyskeri, -om innefattas uti stiliserandet af rubriken på såväl detta som fölande kapitel och hvarigenom verberna blifvit för vederbörligt eftertrycks skull placerade i slutet, trade sig hrr Eiholm, Henschen, Sundberg och Sundvallsson, säsom osvenskt och stridande not det allmänna språkbruket. Vid voteringen om kontraproposition antogs lertill återremiss med 27 nej mot 16 ja, som illföllo hr Lemchens förslag. Uti den derpå följande hufvudvoteringen segade hr Carlens förslag med 26 ja mot 17 nej. De öfriga 8S uti detta kapitel antogos utan ågon vidare diskussion än att via 8 2, som iandlar om utländsk mans skyldighet att svara nför svensk domstol, hr Lundberg yrkade at f:er orden för brott, som han begått inom riet skulle tilläggas orden i öppen sjö. Mot etta tillägg yttrade sig brr Carlen, Björk och Vitt, emedan detsamma ansågs medföra praktika svårigheter. Hr Henschen yrkade återreniss. Ståndet åtskildes kl. ?.2 e. m. Pondeståndet. Behandlingen uf nya kriminallogsförslaget hat unler förmiddagen omfattat 1 kap., som bestämner hvika enligt svensk lag äro straffrätt unlerkastade, äfvensom 2, 3 och 4 SS af 2 kapitet, hvilka 88 hafva afseende å dödsstraffet och ättet för dess utförande. I 1 kapitlet äterremitterades 1 i akt och meing att erhålla en utsträckning af straflrätten, ill skydd för svensk undersåte på utrikes ort. sammanhang härmed återremitterades äfven 2 . De öfr ga trenne 88 i kapittet biföllos. 2 kapitlets 1 S, hvari föreslås dödsstraffets bi;ehållande, alternstivt med straffarbete å löstid, öranledde en längre debatt. som slutade så att tåndet med 40 röster mot 37 beslöt dödsstrafets borttagande. Med anledning härat förföllo fven 2 3 och 4 8 om sättet för nämnde strafis förande.