Aftonbladet – 11 juli 1863, sida 3

vande varelse, ända till ri torna, drunknat i det der skeppsbrottet, ingslig ser du ut. Vamos, lägg då bort den der träkiga Esperanza.s 4Ej så lävge jag kan behålla detX, sede Bruno, riktande sitt svar till Constancia, uten att dock se på henne; dessutom har jag ej ännu fött några kort.4 52 här min sont, sade don Carlo, som utdelade korten. Sedan spelet räckt uvgefär en halftimme, inträdde markis Val de Mer. Han helsade på sällskapet och talade en stund med värdinpan samt närmade sig cedan det gröna bordet. Bruno bleknade och gef ej mera akt på spelet. Constancias ansigte fick eit uttryck af bitterhet och missnöje, och hon visade sig sedan kall och hård som en mearmorbild. Clemencia var så sysselsatt med spelet, att hon ej ens märkte markisens inträde. tBehagar ni kort?? frågade Aiegria. tJag teckar, svarade Val de Nar, helt och bållet upptagen ef att betrakta Conostancia. Qvinnorna vinna ofta mer genom att visa sig kalla och tillbakadragna, än genom motsatsen. De borde alltid komma ihåg att allt hvad som slösas med, förlorar sitt värde, och att ju längre man aflägsnar föremålet för menniskans önskningar, ju dyrbarare synes det benne, Emellertid är det ganeka visst att Constancias stolta och dysta uiseende, hvilket äfven af det öfriga sällskapet förstods så föga, men deremot betydde mycket för den mun hon älskade, gjorde henne i mångas ögon äopu vackrare. Om hon någon gåvg lyfte sina svaria ögon från korten fremiör henne, lyste hennes strålande blickar mellan de långa ögonhåren, såsom krigsrens öga blixtrar fram under bjelmen, då ban försvarar sin ärida borg mot främmande inkräktere. Hon sög huro djupt Bruno led, och den älskades qval smärtade henne eå mycket,