Aftonbladet – 10 juli 1863, sida 3

att hoppas derpå. Låt derföre bli, du gamla vän, au plåga mig som de andra göra, ty du kan vara viss på, att jag aldrig älskar mer än en gång i hela mitt lif, och att jag I förr skulle låta slita hjertat ur mitt bröst, än glömma den jag en gång gifvit min kärlek; du kan älven vara viss på, att förr än jag gitter mig med någon annan, förr tigger jag mitt bröd vid hvar mans dörr. Lifvet är långt, min dotter4, suckade I Andrea. Ja, det är få, svarade Constancia häftigt, och just derföre, och derföre att man gifter sig icke för en dag eller två, utan ör att släpa ein boja med sig ända till grafven, vili jag ej heller gilla mig. Lemna mig således i ro, cch öka ej antalet af mina lågoandar. Under tiden egde ett samtal rum. mellan markisinhan och bennes vän, don Silvestre, hvarufi summa ämne afhändlades. Jesus, i dag kommer markis Väl de Mar, och jag vet ej hvad jag skull taga mig till. Min syster som var så säker på detta giftermål och såangelägen att det skulle afgöras. Ett sådant barn, så envis, så oförnuftig! Hvad skall markisen säga när han får se hur taggig den blomma: är som man bjudit honom? Han blir förtretad, och det med skäl; samt vänder :om till Madrid, det är säkert, Men, sefioras, svarade don Silvestrelångsamt, hvarföre förekom ni ej hela saken genom att i tid ekrifva till er syster derom? 4 Förekomma? Hvem skulle kunnat före: kömma något sådant, om man ej varit en profet eller framtidsskådare, med så vidsträckt blick som ni, don Silvestre? Jag hade väl förutsett att den der flickans nycker och envishet skulle göra mig förtret, men huru skulle jag kunna fått i mitt huf